Bebisbubbla

För någon dag sedan fick jag stiga in i det allra heligaste här på jorden. Jag fick kliva in i en bebisbubbla. I ett hem där de brukade vara två men nu är tre. I ett hem där en dag kan vara lång som fyra år men där rätt min i rätt tid från den lilla huvudpersonen gör att allt är så värt det.

Vi talade tystare än vanligt. Skrattade mjukare. Så där som man gör när någon som är bara några dagar ung finns på plats. De förändrar hela rum, de där allra minsta. De förändrar hela världar.

När jag höll det lilla barnet i min famn kände jag den där doften. Exakt så här var det ju. Den där doften av nytt liv är som ingen annan doft, men den verkar alltid vara densamma. För en halv sekund hann jag nostalgiskt tänka att den doften är underbar, men så påmindes jag om att den doften är underbar med en hake. Den är nämligen också utsatthet, ovisshet, trötthet, matthet. Ibland har underbart ett högt pris.

Och ibland finns det inget sådant som ett för högt pris.

En gång var det vår egen bubbla. Den doften. Den utsattheten, ovissheten, tröttheten, mattheten. Den tacksamheten.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s