Vad gjorde du i natt klockan 01.50? Själv sjöng jag My heart will go on på karaoke med en kollega och några abiturienter. Så galet otippat. Så galet härligt.
Det var en fin kväll. Vi fick en verkligt fin avslutning på våra tre år tillsammans med dem. Ett bra slut är alltid viktigt och just den här gången var det om möjligt ännu viktigare än vanligt.
Det är på sätt och vis en grupp som lämnar oss, men mest är det enskilda människor. Var och en unik och var och en värdefull. Jag kommer ihåg tal de hållit och texter de skrivit. Men allra mest kommer jag förstås ihåg de samtal som vi fört. De där fostrande och svåra du-är-sjutton-år-gammal-och-har-snart-rösträtt-och-man-måste-kunna-börja-lita-på-vad-du-säger-samtalen. Och de där betydligt lättare det-finns-så-mycket-potential-i-dig- och jag-är-så-stolt-och-glad-över-dig-samtalen.
Man blir ju onekligen lite känslosam. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Kanske Celine sa det bättre: You’re here in my heart and my heart will go on and on.
