Någon gång ska jag berätta om tågresan som aldrig borde ha hänt. När man i något skede tänker Jag skulle ge femtio euro för fem minuter ensam inne på tågtoaletten – då vet man att det är illa.
Men just nu orkar jag inte för exakt alla krafter och lite till är slut. Så nu ska jag i stället berätta om när jag återsåg min son efter fyra dagar ifrån varandra.
– Arvid, jag har nog saknat dig jättemycket!
Och han. Blixtsnabbt:
– Jag har nästan inte alls tänkt på dig!
Men jag fortsatte.
– När har du saknat mig allra mest?
Och han. Lika blixtsnabbt:
– På natten.
Ha.
Vi en sommardag. En av sommarens bästa sommardagar.
Jag vill bara påminna om att jag fortfarande väntar på svaren på Arvids teckningar. Ha en fortsatt fin söndag!