Ett helt annorlunda blogginlägg

Redan klockan 18.32 såg jag det här blogginlägget framför mig. Jag stod i en kö som var så djurisk att till och med oorganiserade människor som jag började längta efter ordning och reda.

Vi trängdes, vi knuffades, vi stod stilla, vi väntade, vi domnade bort. Efter en halv timme hade vi kommit nästan ingenstans.

Vi stod i en kö för att kunna köpa överprissatta armband och mössor med Marcus & Martinus-motiv. Efter en halvtimme började jag förbereda mitt konsertsällskap på att vi kanske måste lämna plastarmbanden åt sitt öde och i stället leta efter våra sittplatser.

Jag såg alltså blogginlägget framför mig. Jag skulle banna mig själv och alla andra som satt tresiffriga belopp på konsertbiljetter för att sedan stå och damma i någon eländig kö. Och kanske inte ens få valuta för biljettpengarna.

Men sedan plötsligt var vi några mössor rikare och många pengar fattigare och hann till och med köpa 120 gram godis för inte alls ödmjuka tre euro innan vi gick till våra platser. Och plötsligt började konserten med de norska tvillinggossarna och redan innan de hann upp på scen började ett helt annat blogginlägg ta form.

Och det blogginlägget kommer här.

Jag har varit på konsert ikväll. Och till tonerna av målsbrottssång och tonårsvrål har jag drabbats av vackra ting i den här stundvis mer än lovligt brustna världen. Jag listar dem:

  1. Det började redan innan vi ens ställde oss i den där kön. Det var när vi kom in på Hartwall Arena och Ingrid tog av sig jackan för att stolt visa upp sin t-skjorta med idolernas bild. Den t-skjorta som hon hittills vågat bära bara om hon vetat att ingen kommer att retas för att hon gillar Marcus & Martinus. Med andra ord: hon har egentligen haft den hemma. Nu bar hon den med stolt och rak rygg. Och hon meddelade just att hon kommer att ha den i skolan i morgon.
  2. I samma eländiga kö som vi stod en österbottnisk pappa och hans lika österbottniska dotter. Och jag insåg att det ju faktiskt finns folk på den här konserten som satsat ännu mer än vi. Som inte “bara” satt pengar på biljetter utan som dessutom kanske tagit tjänstledigt i dag. Som kanske ska bo på hotell i natt. Och lite senare såg jag honom gå in till konsertlokalen med sin familj. I sin rutiga skjorta. Och allt jag kunde tänka var att det nog är väldigt få medelålders män i Österbotten som drömmer om att se tonårsidoler sjunga. Att han ändå var där med frun och döttrarna var på många sätt vackert.
  3. Och sedan kommer vi till det konstigaste av allt. Det som kanske överrumplade mig själv mest. Jag rentav grät lite grann för att den unga publiken var så uppenbart tagen av stunden. Så ivrig. Så glad. Så jublande. Ingrid var så tagen. Så ivrig. Så glad. Så jublande. I varken henne eller de andra fanns liksom ens en gnutta cynism i kväll och jag tror att vi mår bra av att få ta lite ledigt från cynismen emellanåt. För att orka hoppas på, kunna tro på och vilja jobba för en bättre värld än den vi har nu.
  4. Den där pojken. Han som hade sin plats några rader längre ner än vi. På andra sidan gången, till vänster. Han som snart – om inte redan nu – skriver sin ålder med två siffror, men som inte verkar ha lärt sig att pojkar i hans ålder faktiskt inte ska tycka om Marcus & Martinus. Dansglädjen i hans kropp. Amazing.
  5. Textmeddelandet om Hilde. Min yngsta dotter hade haft en fin tumiskväll med sin ljuvliga gudmor. De hade spelat fotboll, läst böcker samt haft dansparty. Hilde hade både ätit bra och somnat gott.
  6. Att hon kom med på konserten. En av mina älskade bästisar. Det gjorde gott att få möta också en vuxen blick mellan varven. Att det var just hennes blick gjorde mer än så. Vilken vändagsgåva.
  7. Den finskspråkiga pappan som utvärderade konserten på väg ut. Han förklarade med entusiasm för barnen omkring  sig att han tyckte bandet var jättebra och att han alltid uppskattar en stark musikalisk insats. Och dessutom tyckte han att också Marcus och Martinus jobbade på bra. “Kyllä pojat ovat harjoitelleet”, som han lite beundrande konstaterade.

Ett sådant blogginlägg blev det i kväll. Ett helt annorlunda blogginlägg än det jag såg framför mig för fyra timmar sedan.

Ibland är det helt underbart att ha fel.

Jag i min konsertmössa.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s