För några dagar sedan hade jag ingen aning om vad silvervatten var. Än mindre visste jag att det finns människor som dricker det.
I dag har jag diskuterat silvervatten i direktsänd tv.
Eller egentligen har jag diskuterat diskussionen om silvervatten i direktsänd tv.
Jag var ofantligt pirrig. Så där som ett litet barn i en leksaksaffär. Sällan har jag varit i tv. Aldrig tidigare i direktsänd.
Nu har jag. Resultatet finns här:
Jag låter sämre än jag trodde. Ser konstigare ut. Är mindre tydlig och mindre skärpt. Men jag måste ju börja någonstans.
Och jag står för det jag säger. Aldrig någonsin kommer jag att sluta tro att vi måste visa vänlighet, omsorg och respekt om vi på riktigt vill förändra någonting.
P.S. Jag är mest nöjd med slutet. D.S.
Nästan för lycklig 
Men det går inte att starta klippet. Men jag är stolt över dig. Ha ha. Vilken galen känsla. Men stolt över att du alltid väljer det bättre alternativet. Jag har hunnit förfasa mig över silvret och skratta rått och det är ju faktiskt oerhört onödigt.
Tryck på häret! Ovanför bilden. Då startar klippet. Din stolthet gör mig rörd.
Intressant avsnitt! Och du gör en bra poäng ifrån dej, just det där att vetenskapsmännen kanske också borde fundera på hur de ställer fram saker. 🙂
Jaaa! Underbara. Och kloka professorn från Uppsala. Alla var helt super tydliga och klara. Väldigt näringsrikt program. Och tur att jag inte var mer elak än att jag skämtade om att jag hellre blir silvergranit i sten än aska och mull. Det är kanske tillåtet.., Men Amanda. Jag är stolt över att du är så klok. Ha ha. Och det är precis som du säger. Möt det obekväma. Det är ju livets salt . Det politiskt inkorrekta .Inte det som massaffektion gärna lockar in en i. Men det främmande, annorlunda normbrytande, nya. Det som vi är så säkra på att är fel. Åå för det är ju där vi finner sanningen. Om oss själva och om själva sanningen. Och dessutom är det just det obekväma som är konstnärligt intressant. P.S Såg du: Amanda Audas-Kass. Författare ❤ ❤ <3. P.s nr 2 jag är inte så stolt över att jag inte förstod varför jag sku trycka på håret. Tills jag läste häret. ja ja….
Vi såg dig, och vi tyckte inte alls att du verkade vare sig konstig eller oskärpt. Är det ett kvinnligt drag att vara självkritisk i överkant?
Blev så glad av att se dig på tv, du utstrålar sådant lugn, trygghet och klokhet. Hoppas vi får se och höra mer av dig i sådana här sammanhang!