Lyckligt omedveten

Och så har vi honom, då. Han som plötsligt en dag ville cykla med Ingrids gamla cykel, den i tjugo tum. Och så klarade han det. Förstås. På gott och ont klarar han det mesta han företar sig, och på gott och ont vill han företa sig en hel del.

Så nu cyklar han runt med en för stor cykel. Cykeln är vit och har lila och rosa blommor. Jag som är uppvuxen på 80-talet får anstränga mig för att inte säga som det är; han cyklar omkring med en flickcykel. Han som är född 2012 vet bättre. Han vet att det bara finns cyklar. Glädjande nog verkar hans kompisar, också födda ungefär då, veta lika bra som han. Och han själv råkar verkligen älska just den här cykeln.

– Jag ska alltid ha en sådan här cykel. När den här blir för liten ska jag köpa en likadan större, förklarar han med yviga gester för bästa vännens pappa när vi möts en morgon i dagistamburen.

Jag var beredd redan för två år sedan. Beredd på att han plötsligt en dag inte skulle gå med på den där vitrosa cykeln som var hans allra första. Och inte var jag säker på att han skulle vilja ta över bästa kompisens gamla cykel heller, den med lila prinsessor, för ett år sedan. Och inte hade jag trott att han skulle ta ett enda tramptag på den cykel som Ingrid fick när hon började skolan.

Jag har haft fel och han har haft rätt.

Jag tror ju fortfarande, tyvärr, att någon någon dag kommer att lära honom att han borde vilja ha en annan cykel än en med rosa och lila blommor. Men än så länge är han lyckligt omedveten. Bara orimligt stolt över sin lite för stora cykel, den han bara nästan vågade provcykla.

– Jag är ganska modig. Man skulle nästan kunna tro att jag har som jobb att våga prova på nya saker, säger han med det största självförtroende jag stött på.

Om du upplevt att ditt eget självförtroende har trutit de senaste dagarna så är det antagligen han som sugit åt sig det mesta  av norra jordklotets sammanlagda mängd självförtroende. 

De gör varandras världar större. Vad är bättre än det? 

P.S. Det provocerar mig otroligt mycket att barncyklar i regel är så tydligt könskodade. En cykel är ju det perfekta arvegodset, men tillverkarna försöker uppenbarligen sätta käppar i hjulet (haha) för hållbar cykelkomsumtion. Och lyckas alldeles för ofta. Glädjande länge har Arvid vägrat vara en kugge i det hjulet (haha, igen). D.S. 

Advertisements

2 thoughts on “Lyckligt omedveten

  1. Edda har också tagit en del av det självförtroendet. “Jag är nog en av de i världen som är vanast att gå i lera”, sa hon nöjt till exempel då vi var på promenad till Lostenen för ett tag sedan. Jag var inte den som sa emot, för vad vet jag om den saken egentligen?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s