Halvfullt

– Men, älskling, snart får du börja jobba igen och då blir det nog bättre. 

Sa han i lördags, han som känner mig mest och bäst. Och jag höll med. I just den stunden kändes det som om frågan om meningen med livet för alltid var besvarad. Meningen med livet är att inte vara hemmaförälder. 

Så döm om min förvåning när jag i tisdags plötsligt grät lite vid tanken på att den här perioden hemma med Hilde kommer att ta slut. 

Jag blir inte klok på mig själv. 

Ambivalens är det enda konstanta just nu, men nu har tillvaron faktiskt varit stabilt god hela veckan. Jag har sett mitt glas som halvfullt och lyckats se det goda och vackra som ges mig just nu. Dessutom är det…

… jag skojar inte. 

Exakt där blev jag avbruten i mitt skrivande för mindre än en timme sedan. Och den stund som gått sedan jag började en mening med ordet Dessutom har inte riktigt matchat resten av veckan. Om vi säger så. 

Välkommen tillbaka, du välkända ambivalens. Om jag känner dig rätt lär glaset vara halvfullt igen om en stund. 

Skål! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s