Jag har känt mig mer älskad

I våras började han gråta varje gång det var min tur att föra honom till dagis. Han ville verkligen att Fredrik skulle följa med i stället. (Ja, jag har känt mig mer älskad.)

Men något har uppenbarligen hänt. Något bra. Jag gissar att det beror lite på den evighetslånga sommarledigheten och mycket på att Hilde numera trivs lika bra med andra människor som med mig. Hur som helst har vi det väldigt fint nu, jag och min Arvid.

I dag fick jag ändå provsmaka på livet som det var förr. Han blev sur på mig för att jag inte lät honom låna hushållets enda stekpanna. Jag sa inte nej för att vara elak och bakåtsträvande utan för att jag skulle laga lunch. Rimligt? You would think.

Arvid did not.

Han var riktigt arg. Besviken. Ledsen. Ylade och gnällde. Grät och vrålade. Lugnade sig något och kom in i köket. Tittade på mig med allvar i blicken.

– Man brukar vara en snäll mamma, sa han. 

– Va? sa jag. 

– Man brukar vara en snäll mamma, upprepade han. 

– Alltså, att jag brukar vara en snäll mamma? 

Arvid fnös. 

– Nej, inte du! Men många andra brukar vara snälla när de är mammor. 

Ja, jag har känt mig mer älskad. 

Men mindre också. Betydligt mindre, faktiskt. För jag bemötte hans kommentar med en enda liten blick. En blick som fick oss att skratta båda två. 

Den fnysning som följs av skratt är ingen riktig fnysning.


Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

2 thoughts on “Jag har känt mig mer älskad

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s