Ibland frågar vi oss själva varför barnen diskar så sällan i sommarhuset. Varför man tydligen måste vara myndig för att kunna förbarma sig lite över kärlen. Men så tittar vi på glasen som barnen anser sig ha diskat och vi behöver liksom inte ställa frågan en gång till. 

Jag är inte det minsta kinkig. Jag är ganska sunkig, faktiskt. Men inte ens jag skulle kunna kalla de här glasen diskade. 

Inte konstigt att barnen kommer undan.