Vi har delat liv i snart sex veckor. Sovit under samma tak nästan alla nätter. Ätit gröt ur samma kastrull nästan alla morgnar. Levt tätt och nära. 

På gott och ont.

I dag totalvägrade en systerdotter samarbeta när samarbete var ett totalt måste. Till sist fick jag jaga henne. Hon hade – som barn alltid verkar ha – tidtabellen på sin sida och det gick inte att vänta på att samarbetslusten skulle infinna sig.

Och någon gång där när mina fötter famlade fram i sanden på jakt efter min systerdotter så insåg jag att det nu finns tre barn till i mitt liv som kan vägra samarbeta med mig. Som kan sätta sig på tvären och göra precis som de vill. 

Det finns alltså tre barn till som är trygga med mig. Som litar på min kärlek och vågar vila i den.

Jag älskar det. 

Trygga. På gott. Och bara på gott. I trygghet finns inget ont som väger något av betydelse.