Någon dag ska jag sluta skriva om Arvid, men det är inte i dag.
Vi pratar mycket om sommaren. Om att det snart är lov, om att vi ska få vara lediga tillsammans länge, länge. Om att det är skönt med ledighet men också saknad. Arvid kommer att sakna dagis.
– Kommer du att sakna vilan mest? frågar jag.
Mest för att bråka. Han kommer att sakna vilan minst och det vet jag så väl.
– Jag vet åtminstone vad du kommer att sakna mest med jobbet, säger han och tillägger med tvärsäker stämma:
– Pengarna.
Jag förgås lite av skratt. Tossiga tanke! ALDRIG talar jag om pengarna som det goda med jobbet, lärare gör sällan det. Men jag känner också att jag fick vad jag förtjänade efter övertrampet med vilan. För han har ju lika fel i sin gissning som jag hade i min.
Jag kommer inte att sakna pengarna mest. Dels för att det finländska systemet gör att jag inte behöver sakna pengarna när jag är ledig men mest för att lönen inte är bäst. Eller ens nästbäst.
Det är eleverna jag kommer att sakna mest och nästmest och nästnästmest.
Det är alltid eleverna. Dem kommer jag inte bara att sakna mest, dem saknar jag nästan redan.
Han och jag.
Bild: Matilda Audas Björkholm
Nästan för lycklig 
Vad gulligt och jag tror dina elever kommer sakna dej oxå ❤ ❤ ❤ Ha de bäst följer dej kram
Tack för dina ord! Jag tror att mina elever kommer att tycka att det är rätt skönt med paus från mig, och det är ju bara sunt. =) Men jag tror nog att det finns elever som gillar mig och på något teoretiskt plan kommer att sakna mig. Det räcker långt för min del. Tack för att du läser och kommenterar!
Go Arvid go. 🙂 ❤
Han goes alltid! Men jag tror att han skulle älska hejaropen och uppmuntran.
Härlig bild. Du borde i något skede samla ihop alla texter om Arvid och ge dem åt honom som en bok sen när han blir vuxen, jag tror det skulle bli en uppskattad gåva.
Det var en jättefin idé! Det tror jag faktiskt att jag ska göra. Jag hoppas han som vuxen ser att alla texter är skrivna med enorm kärlek.