Inte som alla andra

Jag hade glömt hur det var att ha en bebis som inte ser ut som alla andra. Som är röd och skrovlig och torr och riven. Som får blickar av medlidande. Som väcker frågor. Och som aldrig skulle platsa på ett blöjpaket. 

Nu är vi där. Igen. 

Själv är jag ju van. Jag följer med hela tiden, noterar alla små nyansskillnader. Kan tycka att huden ser lugnare ut på eftermiddagen än samma dag på morgonen. Och är inte just det här stället lite bättre än det var i förrgår? Och framför allt; det är (hittills) aldrig något i jämförelse med Ingrid när hon var som sämst.

Men i mötet med andra människor och deras reaktioner blir det uppenbart. Så här ska hud faktiskt inte se ut. 

Och i mötet med andra bebisar blir det om möjligt ännu mer uppenbart. Jag märker att jag tycker att det är släta, jämna, icke-rodnande bebisansikten utan rivmärken som ser konstiga ut. 

Så van är jag vid hennes trasigheter.

Och jag ser ju förbi dem. Tycker att hon är finast i hela världen. Att hennes skönhet sopar banan med allt det trasiga. 

I min värld platsar hon på alla blöjpaket.


En dag för en dryg månad sedan såg hon ut så här. Jag vill inte visa bilden på hennes hud i dag. Jag sparar den och hoppas att jag någon dag snart får visa den som en före-bild bredvid en helt annan bild. 

Advertisements

5 thoughts on “Inte som alla andra

  1. Hej! Nu vet jag ju inte vad din dotter lider av, men jag vill bara säga att Munkens bisalva (Life) är suverän och själv har jag fått bort både soleksem och nästan min nickelallergi också. Man måste ha lite tålamod och eksemen kom tillbaka efter en tid. Men med tiden har det blivit bättre och bättre. Den verkar hjälpa mot obestämbara eksem också, som läkarna har svårt att hitta något bra botemedel mot och det enda de har att erbjuda är ju nästan cortison. Bivax lär innehålla enzymer som bara bina kan framställa och man lär inte kunna framställa sammansättningen på mekanisk väg och alla vet ju att allt vad bina producerar är ju själva livselixiret.

    Mvh
    Sonya Höstman

  2. Känner med dig! Jag minns också känslan då man mötte “normala” bebisar som inte spydde på samma sätt som vår bebis, känslan att deras bebisar betedde sig annorlunda som inte spydde. Jag var ju så van, höll honom på ett visst sätt för att undvika att behöva byta alla mina kläder, munderade mig i trasor som skydd för kaskadspyorna. Känslan att varje gång komma ihåg att förklara och berätta för varje person som ville ta honom i famnen att det sker på “egen risk” och ingen som trodde på mig förrän personen måste gå och byta kläder och gärna lämnade bebisen tillbaka. För oss handlade det om mjölkproteinallergi, och när vi äntligen fick det under kontroll minns jag känslan när ingen spya kom. Hoppas ni hittar något som hjälper er i er situation! Kram

  3. Jag vet vad du pratar om. Jag har själv haft en flicka som var både röd och sönderskrapad. Hon fick möta många bekymrade blickar och beklagande ord. Det var först efteråt jag förstod hur fel det var. Hon blev aldrig sådär som bebisar ska vara. De ska tro att de är solen som alla planeterna kretsar runt. De ska möta glada blickar och ljusa tonlägen. Vi fick jobba hårt för att kompensera. För att ge henne en god självkänsla trots alla bekymrade blickar. Låt aldrig någon betrakta Hilde på det sättet. Presentera henne och säg att det här är Hilde, en ljuvlig flicka med exem.

  4. Jag kommer också på mig själv med att tycka att släta babyansikten ser konstiga ut. Båda mina barn har varit jättesöndriga större delen av bebistiden så i min värld set bebisar ut så. Med eller utan eksem är dom ju ändå det finaste man vet!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s