En av lyckorna i mitt liv 

– Du svarar?

Så säger hon när hon ringer till mig och jag svarar.

– Du svarar?

Så säger jag när jag ringer till henne och hon svarar.

Jag tänker att vi kommer att säga så när vi ringer till varandra också när vi är åttiofem. För vi kommer att ringa till varandra när vi är åttiofem. Så länge vi båda två lever så kommer vi att ringa till varandra. Och vi kommer att fortsätta förundras varje gång den andra svarar, för oftast ringer vi om varandra. Vi är värdelösa på att svara i telefon. Oftast hyser jag inga förhoppningar om svar när jag bläddrar fram hennes namn bland mina kontakter. 

Ändå kommer jag aldrig att sluta ringa till henne.

Hon ringde ikväll. Och jag svarade. Vi talade en halvtimme, mest om mitt moln. Det moln som jag har processat hela veckan och som blev ännu tydligare och mindre skrämmande när min själ mötte hennes. 

Därför kommer jag aldrig att sluta ringa till henne. 

En av lyckorna i mitt liv är att vår vänskap har överlevt trots att vi typ aldrig har bott på samma ort. Och trots att vi dessutom typ aldrig svarar när den andra ringer. 


Hon och jag. Jag och hon. Fotade av min syster på min födelsedag för några år sedan. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s