Med en relativt ny familjemedlem känns det som om halva min tid går åt till att övertyga två av de mindre nya familjemedlemmarna om att jag älskar dem precis lika mycket och tycker att de är precis lika söta som Hilde. Att föräldrar tycker precis lika mycket om alla sina barn. 

Arvid har noll behov av att tycka lika mycket om alla i familjen. Och noll behov av att låtsas göra det. 

– Jag tycker mest om pappa, sedan Hilde, sedan mamma och sedan Ingrid. 

Säger han kallt och sakligt. Sedan tänker han efter lite och tillägger: 

– Och sist Maja. 

Jag tänker att det ändå var för väl, att alla levande familjemedlemmar ändå slog den döda hamstern. 

– Men om Maja skulle leva skulle hon komma efter Hilde, slår han fast.

Jag ids inte ens kommentera. Hur kommenterar man ens det faktum att man överträffar den döda hamstern bara för att den är just död? 

Nå. Kanske genom att säga att jag tycker han är det festligaste som finns. Varje dag får han mig att skratta. 

Vi. Bild: Kavilo photography.