Vi som har ljus

I två och en halv månad har mitt hjärta varje dag svämmat över av tacksamhet. Att få vara hennes mamma är stort. Störst. Och ingen dag har jag tänkt att tacksamheten skulle vara större om hon var en pojke. Ingen gång har någon beklagat att jag fick en dotter och inte en son.

Jag läser som bäst De förklädda flickorna i Kabul, inte sällan med min Hilde i famnen och jag mår fysiskt illa. Tänk att det finns ställen i vår värld där det är ett helvete att vara kvinna. Där nio av tio kvinnor misshandlas av sina män, där en mindre vacker flicka är bokstavligen mindre värd än hennes vackrare syster och där kvinnans värde hänger på hur många söner hon lyckas föda. Där en kvinna med en nyfödd son på sin arm tas emot med fest men där en kvinna som kommer hem med en nyfödd dotter kan bli slagen och få leva några dagar utan mat. 

Jag går sönder. 

Tänker att vi må leva i ett mörkt och kallt land men att här finns så enormt mycket ljus och värme. 

Och att vi måste värna om det. Och ljus och värme värnar man inte om genom att stänga in det utan genom att ge det vidare. Sprida det goda.

Jag läser ju tyvärr annat också som söndrar mig. Jag läser om fem månader gamla Mira och hennes gravida mamma som ska skickas tillbaka till Irak och jag tänker att det är vidrigt. Och jo, jag vet att det finns system och lagar och regler men vi bara måste ju ändra på system och lagar och regler som tvingar bebisar och gravida att leva i farliga länder långt borta från familjens pappa. Vi ska väl ändå föreställa ett rimligt samhälle. 

Det finns så mycket mörker. Vi som har ljus måste våga lysa.


Tänk att ha en liten dotter i sin famn och veta att hennes framtid är mörk, dyster, farlig. Vilken nåd det är att vara förälder på en plats där framtiden för de flesta små är ljus, hoppfull, trygg.

Advertisements

One thought on “Vi som har ljus

  1. Jag läste den boken för ett år sen och den gav mig en riktig tankeställare. Samtidigt som man förfasar sig över samhället och hur lite kvinnan är värd gav den en förståelse. En förståelse över varför sönerna är så viktiga för familjen och hur svårt familjens liv blir ifall de inte finns söner. På något sätt kändes det skönt att veta att det inte handlar om att föräldrarna inte skulle älska sina döttrar utan mer om att samhället kräver söner för familjens överlevnad. Man hoppas att samhället och värderingar småningom ändras så att alla får glädjas över alla sina barn.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s