Det tog mig ganska precis fyra veckor att sticka en tröja till. Nu har jag alltså två hemstickade tröjor som tål dagsljus. Och resåren till det som förhoppningsvis blir en tredje. 

Stickandet gör mig så gott. Jag försöker att inte tänka på all godhet jag gått miste om under de trettiotre år som jag inte stickat. Stickandet är numera som läsandet, promenerandet, skrivandet, bloggandet, bedjandet och umgänget; det ska finnas med för att dagen ska vara riktigt bra.

Min syster fotade. Hon som är typ tusen gånger bättre än jag på att fota. Och sticka.