Du och jag, Hilde

Du väcker mig ett par gånger varje natt och jag märker att jag blir tröttare för varje natt som går. Det är inget jag vänjer mig vid, det blir bara lite tyngre hela tiden.

Du behöver mig så mycket att jag kvävs ibland. Jag har inte gått utanför dörren en enda gång sedan du föddes utan att fundera på om och hur det passar ditt ätande och sovande. Jag har inte tagit en enda spontan dusch. Jag har ätit ganska få måltider utan dig i famnen.

Du höjer min puls varje gång du gråter till. Jag säger inte att det alltid är bara jag som kan hjälpa, men jag säger att det aldrig finns någon som kan hjälpa bättre. För dig är jag bäst. Och även om jag kan skämta om att det är skönt att någon tycker om mig (de två andra tycker mest om Fredrik) så är det egentligen ganska tungt att veta att jag är bäst för dig.

Du. Älskade lilla. Det är du och jag.  

Och just därför kan jag lösa alla dina problem. Det finns inga monster i din värld som jag inte kan skrämma bort. Det finns inga tårar jag inte kan torka. Det finns inga sorger jag inte kan lindra. 

Och du. Älskade lilla. Varje sådan dag är balsam för en mammasjäl. Också för en trött, kvävd och pulshöjd mammasjäl.

2 reaktioner på ”Du och jag, Hilde

  1. Så fint så att tårarna började rinna. Tack för att du skriver! Jag känner igen mig i alla dina inlägg som berör er nyfödda. Hälsar mamma till en fyramånaders.

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s