Hon blir fyra veckor i dag och/men har redan hunnit göra rollen som världens frälsare två gånger. Hon gör en rätt övertygande rolltolkning, skulle jag påstå. Men objektiv är jag ju inte. 

Objektiv är jag nämligen aldrig när det kommer till henne. 

I gårdagens julkyrka satt jag med min Hilde-Jesus i famnen och tänkte på julens mirakel. Det mirakel som känns ovanligt stort och nära när man firar med en egen liten. 

Tänk att hon kom till oss. 

Men ännu mer; tänk att Han gjorde det. Till brustna människor i en brusten värld. Inte för fin för någon av oss. Vilket glädjebudskap! 

God jul