Min frustration och trötthet och besvikelse

I dag har jag varit arg. Inte farligt arg någon gång men arg farligt många gånger. Jag orkar inte gå in på detaljer som en del aldrig kommer att förstå och som andra förstår alldeles för väl, men om jag hade fått ens en cent per gång som barnen grälat i dag hade jag kunnat köpa en mindre bostad var som helst i vårt land.

Så jag var frustrerad och trött och besviken (mest på mig själv) när Hilde och jag tog en kvällspromenad för att uträtta några sista julärenden. Nästan ingen var ute. Men några var. 

En man jag mötte var märkbart påverkad av något. Jag vet att många väljer att bli påverkade av saker och ting för att fira och festa, men när någon är helt ensam och i uselt skick kvällen före julafton känns det inte direkt som fest. Det känns bara sorgligt. Jag tänker, som jag alltid gör, att Gud längtar ihjäl sig också efter den här människan. Och jag tänker, som jag gör när jag är väldigt mycket mamma, att också den här människan är någons barn. 

Jag pratade inte med honom. Mötte knappt hans blick, men ändå hände något med min frustration och trötthet och besvikelse. 

Jag kände plötsligt bara tacksamhet. Som jag gör varenda dag, också de dagar då jag har varit som argast landar själen till sist i den tacksamhet som är mitt grundäge.

Jag vet att jag säger det ofta, men ni kan trösta er med att jag tänker, känner och lever det betydligt oftare än jag säger det; jag har så mycket att vara tacksam för. Och jag förstår att min tacksamhet kan vara provocerande för den som saknar mycket av det som jag envist tackar för. Å andra sidan vet jag inte om det finns något som provocerar mer än människor som borde visa tacksamhet men inte gör det. 

Den här dagen före dagen blev inte riktigt vad jag hoppades på, men det här livet är mer än jag vågade drömma om. Livet är som det är också när det är jul, har många sagt på olika sätt de senaste dagarna. I mitt fall är det en bra sak. Att livet är som det är. 

Och igen; tacksamheten. 


Även om min själ landar i tacksamhet alla dagar har den ovanligt lätt att hitta dit just nu. Vägen till tacksamheten blir kort med ett nyt mirakel.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s