Ingen rätt att inte ha julfrid

Jag ser henne ibland, rätt ofta till och med, för hon finns i så många versioner. Flickan som är klädd så som jag skulle vilja klä Ingrid. 

Han finns också. I många versioner. Den där pojken som bär kläder som Arvid skulle ha om jag fick välja. 

Men jag klär inte dem, jag väljer inte deras kläder. Redan tidigt ville de välja själva. En knappt tvåårig Ingrid valde rosa volanger när jag hellre hade sett praktiska och bekväma och könsneutrala alternativ. En lite större Ingrid valde nitar och läder och fuskpäls när jag hellre hade sett… vad som helst. 

Och jo, jag vet att föräldrar visst kan välja åt sina barn. Men jag vill faktiskt inte. Jag vill inte signalera att det spelar så stor roll eller att kläder skulle berätta speciellt mycket om människan som bär dem. Jag vill signalera att alla får klä sig på ett sätt som gör att de själva känner sig fina.

Min inställning sattes på prov förra veckan när det var dags för dagisjulfest. Jag prövades i sanning. Om jag höll måttet? Läs här och ta reda på.

Julfriden bara får inte hänga på detaljer som till exempel välklädda barn. Vi som faktiskt får fira jul i fred och i trygghet, med hälsa och med människorna vi älskar och människorna som älskar oss – vi har liksom ingen rätt att inte ha julfrid. För oss är den ett val. 

Och jag vet vad jag väljer. Det kommer jular då tryggheten darrar på ribban. Och det kommer jular då trygghetsribban inte bara darrar utan faller. Hårt. Till de jularna sparar jag min oro och min stress. 

Varje jul jag kan välja friden väljer jag den. Och varje jul då jag får välja är en gåva. Jag vet det så väl. 

Må du få fira i frid!


Det finns inga bildbevis från dagisfesten. En sak är acceptera illaklädda barn, en annan sak är att ta bilder. Ni får helt enkelt tro mig. Och hålla till godo med outfits från arkivet.

Advertisements

One thought on “Ingen rätt att inte ha julfrid

  1. Jag försökte faktiskt klä mina barn “fint” men insåg också att det är ingen strid jag vill ta. Man bråkar om så mycket annat, kläderna bör vara en frizon. De enda reglerna jag har haft är att de ska vara hela och rena, resten är petitesser. Förutom en gång när trotsiga treåringen skulle ha en för liten och smutsig sommarkjol på dagklubbens julfest. Då sa jag stopp och hävdade att om hon klär på sig den kjolen så stannar vi hemma. Surt klädde hon på sig den klänning som jag valt. Sedan när tösen står framför publiken tillsammans med resten av barnen ser jag att hon visst satt på sig sommarkjolen. Under klänningen. Skrattet bubblade i mig. Älskade unge, så mycket klokare än jag. Nu har jag två tonåringar som är trygga i sina klädval och de köper också de kläder som de trivs i. Ibland suckar jag inombords men så länge de är hela och rena så är jag nöjd.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s