Några tankar till om amning

I tjugo dagar har jag varit Hildes mamma. I tjugo dagar har jag varit hennes amma. (Jag vet att man inte säger så, men jag kunde inte motstå rimmet.)

Jag vet också att jag tidigare sagt att jag har ett okomplicerat och avslappnat förhållande till amning, men det kan hända att det är så okomplicerat och avslappnat bara när det är i teorin och i efterhand. I praktiken och här och nu vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva det. 

Jag har inte samma förhållade till amning som till förlossning, men lite grann. Inte heller när det kommer till amning känner jag igen mig i de stora, starka berättelserna. De om närhet och ömhet och kontakt. Jag känner mera igen mig i att det är praktiskt och enkelt och kräver noll planering och framförhållning. Så länge jag och Hilde finns på samma plats så är hon aldrig hungrig. Amningen går alldeles för lätt för mig för att jag ska kunna välja bort den.

(Jag vet inte om just det här, att se amningen som en rent praktisk lösning, känns som ett hån eller som en tröst för de kvinnor som velat men inte kunnat amma sina barn. Berätta gärna! Upplys mig!)

Trots de positiva ting som följer med amningen så kan jag inte vara helt odelat förtjust. För nog är det ett faktum att en kvinna som helammar sin bebis är enormt bunden till sin bebis. Och det är lätt att bli bebisens A-förälder, den enda som har koll på bebisens behov och den enda som kan tillgodose dem alla.

Aldrig känns våra föräldraskap så olika som när jag ammar en riktigt liten människa. Jag säger inte att vi gör olika mycket som föräldrar, för faktum är att Fredrik väldigt långt bär de stora barnen. Men vi gör väldigt olika saker och har antagligen ganska svårt att helt och hållet förstå vad den andra gör. 

Jag måste erkänna att jag ibland kan vara avundsjuk på Fredrik. Han som går i duschen ibland bara så där, utan att säga till och utan att fundera på huruvida det passar ihop med Hildes ätande och sovande. Han som frågar ibland på morgonarna hur Hilde har sovit under natten. Han som redan när Hilde är femton dagar ung börjar jobba som vanligt igen. Utan att det ens ifrågasätts.

Å andra sidan kan Fredrik säkert vara avundsjuk på mig. På att Hilde är nöjdast när hon är med mig. På att jag redan nu förstår henne ganska bra. På att jag är den som tar hand om henne om hon behöver mig också när huvudlösa konflikter ska redas ut mellan de andra två.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Men jag väljer ju ändå att amma. 

Får man vara så här delat förtjust i amning eller måste man älska helhjärtat om man har fått nåden att ens kunna amma?

Advertisements

7 thoughts on “Några tankar till om amning

  1. Oj, så jag känner igen mej i dina ord! Får man säga att man är så lat att man ammar? Just för att det är så praktiskt? Och att vara så totalt bunden vid den lilla, att inte ens de mest självklara saker längre är självklara. Och avundsjukan åt båda hållen. Det var jag inte beredd på. Det pratades det aldrig om på föräldrakursen. Eller är vi för privilegierade som har det “lätt” med amningen att vi problematiserar i onödan?

  2. Jag förstår dig precis. Det är ju lite tudelat. En kan ju välja att även flaskmata fastän amningen funkar så att båda föräldrarna kan vara delaktiga i det. Så har vi inte gjort och jag tänker att det säkert är meningen att det ska vara så här, rent biologiskt. Mannen kan ju inte amma. Och om amningen funkar så ser jag inget hinder i det. Kvinnan har varit gravid med allt vad det kan innebära och gått igenom en förlossning. Då är det är helt okej att hon mer eller mindre sitter och ammar hela dagarna i början om det känns bra och fungerar.

    Dåligt samvete behöver en inte ha för att man ammar. (Det kunde jag ha med första barnet då jag tyckte att jag hade honom hela tiden, med andra barnet blev det lite jämnare. Eller så var jag lugnare och mera tillfreds…)

    Fast låst blir en ju med mjölk överallt och den där lukten som följer efter en..

    Nu blev det här nog lite längre än jag tänkte och kanske lite rörigt. Men ja – en gör väl så som det fungerar bäst och känns bäst. Är det lätt så är det rätt!

  3. Känner mig också väldigt kluven vad gäller amning. Första barnet funkade inte amningen som jag tänkt och jag gav upp efter 3 månader. Andra barnet och amning funkade för bra, hen ville inte ha flaska och jag kände mig väldigt låst. Nu med tredje barnet hade jag, som du, en väldigt avslappnad inställning-trodde jag. När jag nu efter 4 månaders amning håller på att sluta p.g.a att psyket inte håller sörjer jag mer än med första barnet. Är så besviken. Men att du mest ser det praktiska och inte det mysiga med amning känns mer som tröst än hån-för min del iaf! Tack för en härlig blogg, du skriver så bra!

  4. Jag hade tydligen mycket att säga om det här..

    Angående det där om känslan för amningen.
    Alla är ju så olika kring föräldraskapet och gör ju på olika sätt. Är själv mycket inne på nära föräldraskap (fri amning, massor av närhet osv.). Det tankesättet tilltalar mig och jag älskar att läsa mera om det. På gott och ont. Men som sagt är ju alla olika och då känner man ju på olika sätt också kring dessa saker. Och så får det vara! Jag hade varit babysjuk sen jag var 20 så då var det lätt att gå “all-in” så att säga 😃

  5. Jag är glad för alla som kan amma! Jag själv fick mitt andra barn för tretton dagar sedan ♡ Hade så gått in för att få amma, köpt fina kläder, bekväm kudde och ställt in mig på att vi skulle köra fri amning. Men så kom han till världen, sjuk. Vi försökte, men pga hans gomspalt kan vi inte.

    Ibland är jag ledsen över att inte få amma. Men viktigare än amningen är det, att han får mat. Han äter bra ur sin specialflaska och jag pumpar! Jag vet ännu inte när hans operation blir, men om jag klarar av att hålla igång mjölken tills dess. Hoppas jag kunna få amma honom lite sen, om det går och han vill 🙂 Om inte, så fryser jag nu med jämna mellanrum ner mjölk så han också kan få min mjölk några månader framåt!

  6. Amning är naturligt. Det är så det ordnades då vi “byggdes”. Du kan vara glad åt din praktiska och på så sätt okompliserade hållning till amning. Ändå har vi enkla sätt att göra annorlunda då det behövs – som nu-och-då företeelser, eller som alternativ då det inte funkar på naturligt sätt.

    Jag hade inte modersmjölk att ge, den bara inte räckte till (min mamma hade samma problem…). Ville ändå ge det jag hade, så jag ammade i en månads tid för närheten och känslans skull, men var ändå tvungen att ge tillskott varje gång. Funderade inte så mycket på det, det var som det var…

    Personligen tycker jag det är en konstig tanke att man inte skulle amma om man kan, det är ju just som du säger så praktiskt. Alltid rätt temperatur, alltid med, naturligt födoämne för den lille.

  7. Så känner jag precis! Jag har närmast ett riktigt hat-kärleksförhållande till amning eftersom det aldrig började fungera helt prickfritt (kan fortf. bara liggamma min 7-månaders) men barnet tog inte heller flaskan så vi har helt enkelt nött på ändå och ammar fortfarande. Har skrivit rätt många blogginlägg om ammande den här hösten. Skönt att höra att det finns andra med delade åsikter kring ämnet!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s