Vinnarnas väg till målet

“Sluta klaga och ta lite ansvar för era egna liv!”

“Allt är möjligt med rätt vilja.”

“Utbildning är gratis i Finland så alla har samma möjlighet.”

“Alla har i princip samna möjligheter med rätt inställning och vilja.”

“Om man inte är nöjd med sitt liv gör man något åt det!”

Till exempel så låter det när vi diskuterar fattigdom i dagens Finland. Det låter hårt. Det är hårt. 

Vem är ni? Alla ni som är så oerhört övertygade om att den som är fattig får skylla sig själv medan den som är rik får hylla sig själv?

Vem är ni? Alla ni som på fullt allvar verkar tro att förutsättningarna är likadana och att vi människor har samma utgångsläge? 

Vem är ni? Alla ni som anser att gratis utbildning i sig garanterar rättvisa och jämlika möjligheter? 

Vem är ni?

Kanske ni har ändrat på er egen berättelse. Trotsat villkoren och ritat en snyggare karta. Byggt upp en glassigare tillvaro än era odds utlovade. Och det är gott. Det är en seger för oss alla att sagor som borde sluta illa ibland får lyckliga slut. 

Men att tro att alla andra kan bara för att man själv kunde är att tro fel. Också den som vinner mot alla odds hade någonstans de egenskaper som krävdes av en vinnare. 

Och alla har inte de egenskaperna. Gåvorna delas tyvärr inte lika. Vi står inte  på samma startsträcka. Skillnaden mellan vinnare och förlorare är långt ifrån alltid att den första gruppen jobbade hårt medan den andra latade sig. Ofta handlar det om att vinnarnas väg till målet var så enormt mycket kortare från första början.

För någon dag sedan läste jag om fattiga barn i dagens Finland. Det fanns siffror som jag har glömt, höga siffror, om hur många av våra barn som lever under fattigdomsgränsen. Det är svårt att inte tänka på dem och deras föräldrar så här en knapp vecka före jul. En knapp vecka före den högtid då alla föräldrar vill ge sina barn en magisk dag men då så många inte har råd med den magi som tyvärr kostar.

I bästa fall kan vi hjälpa en eller några av de familjer som behöver hjälp för att kunna ge barnen en sådan jul som de flesta av oss räknar med. I sämsta fall kan vi åtmistone ge dem det att vi inte utgår från att fattigdomen är deras eget fel och något de förtjänar.

Vi vet så lite om andras kamper och strider. Att utgå från att alla som har kommit kortare än man själv har kämpat mindre och stridit sämre är självgott och arrogant. Och det hjälper på inget sätt den medmänniska som redan går på knäna.


Bild: Matilda Audas Björkholm

Flätor: samma Matilda Audas Björkholm

Barn: min älskade åttaåring som förväntar sig en magisk jul och som lär få en lika magisk sådan. Men inte för att hennes föräldrar är förträffliga och därför förtjänar att kunna ge henne det.

Advertisements

6 thoughts on “Vinnarnas väg till målet

  1. Jag blir också så otroligt trött på att höra sådana kommentarer som du tog upp som exempel. Har själv kämpat med att få bli sjukskriven för en allvarlig lungsjukdom i många år nu. Orkar inte strida mera och hela tiden bevisa att jag är sjuk. Min man har varit arbetslös i många år och fått kämpa för att hantera livet med min allvarliga sjukdom och försörja oss på någon konstig vänster. Vardagen går inte ihop trots att vi båda sliter och kämpar. Ingen vill betala ut något understöd till mig och vi klarar inte oss på min mans ströjobb och små företagsinkomster. I flera år har vi levt långt under existensminimum. Vi har verkligen som du skriver inte samma utgångsläge som andra. Krafterna och energin går åt till att klara det man måste och att försöka hålla humöret uppe. Det blir regelbundna besök hos psykolog för oss båda för att orka. När man sen får kommentarer som att “var och en är sin egen lyckas smed” så vet man ju inte vad man ska göra. Man håller god min och bryter ihop fullständigt hemma istället. Förstår inte heller i vilken värld alla dessa oförstående människor med skygglappar för ögonen lever i som på allvar tror att alla har samma chans att leva ett gott liv.

  2. Jag bor i en stad (inte i Finland) med väldigt mycket hemlösa, och med väldigt mycket menar jag att folk sover inte bara under broar och i parker, utan också på trottoarer bland fotgängare. Många av dem har drog- och/eller alkoholproblem, som alldeles säkert är en bidragande orsak till deras hemlöshet. Och jag är rätt övertygad om att många av de här människorna gjort dåliga val på vägen som ledde till trottoaren, men ändå: de är människor värda lika mycket empati som vilken annan människa som helst. Ett vänligt ord, lite växelpengar, ett bröd eller en påse frukt. Tanken på att vända dem ryggen eller vända bort blicken bara för att en del av dem gjort dåliga val känns som det hårdaste man som medmänniska kan göra. Därför tror jag att en av de viktigaste sakerna man kan göra, om man hör till de privilegierade, är att strunta i orsak och verkan, och fokusera på att se människan. Vad som ledde till den här situationen är fullständigt irrelevant; det enda som är relevant är att hjälpa människor som lever i nöd.

    • För att ytterligare förtydliga: det är otroligt viktigt att inte rangordna människor i nöd och således skyffla de med “självförorsakad nöd” (världens största och ljudligaste sic!) längst ner på listan.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s