Jag tänker kräva mer

Min mormor födde tre flickor. Noll pojkar.

Min mamma har fött fyra flickor. Noll pojkar.

Min syster har fött tre flickor. Noll pojkar.

Jag har fött en flicka. En pojke.

Med min familjs mått mätt bryter jag alltså helt ny mark då jag uppfostrar en pojke.

Och jag har tänkt mycket på att jag gör just det; uppfostrar en pojke. Och jag har funderat på huruvida jag vill uppfostra dottern och sonen på olika sätt. Och jag börjar landa i att svaret är ja. Eftersom jag hoppas på samma slutprodukt (snälla, empatiska individer som inser andras och sitt eget värde) måste jag antagligen göra på lite olika sätt då det ju finns en hel värld runtomkring som räknar med helt olika slutprodukter.

Jag har insett att jag antagligen tänker kräva mer av Arvid än av Ingrid. Om han ska ha en chans att bli en god och bra man måste han få hjälp på traven eftersom samhället så ofta förväntar sig mindre av just män när kommer till de där karaktärsdragen som på riktigt kan rädda och förändra en värld.

Det handlar om små saker som att han ska lära sig duka av bordet efter sig och tömma diskmaskinen minst lika tidigt som hon lärde sig det. Att han ska få samma slags ansvar för sitt lillasyskon som Ingrid haft för honom. Att han inte ska komma lindrigare undan med dåligt beteende bara för att han är pojke och pojkar ju är “sådana” (det där med att pojkar är “sådana” anser jag för övrigt att är enormt nedlåtande och förminskande).

Och så handlar det om stora saker som att han ska få lära sig att hans ord aldrig per automatik väger tyngre än någon annans. Att hans skyldighet att visa respekt och godhet växer med hans styrka. Att hans uppgift här i världen är att göra den till en bättre plats för andra och att det ibland kommer att innebära att han måste göra avkall.

Så är det ju för oss alla. Till och med för pojkar. För de är inte “sådana”. De är bara, precis som vi andra, väldigt ofta just det som andra förväntar sig av oss.

img_3183

Jag vill så gärna att han ska få bli en god man. Och det känns enormt tryggt att få dela ansvaret och drömmen med den godaste man jag vet.

Advertisements

4 thoughts on “Jag tänker kräva mer

  1. Så tänker jag också ungefär, att vi får kompensera för samhällets bild av hur han som pojke förväntas vara.
    Är så glad att jag hittat din blogg! Du skriver både varmt och ärligt om livets stora och svåra. Jag ser fram emot boken och bebisen! 🙂 Stort lycka till!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s