Och så kommer en fredag då jag inte saknar bara så där som jag alltid gör. Nej, det kommer en fredag till exempel mitt i september då jag saknar så det gör ont. 

Sommarfamiljen. Så mycket är så rätt när vi är tillsammans tillräckligt mycket. Så mycket är så fel och tomt när vi är som vi är mest.

Varje sommar hinner jag vänja mig. Inte ta för givet, men nog liksom räkna med. Sedan kallar våra helt olika vardagar på helt olika orter och det där räknandet med blir utbytt mot saknaden av.

Rik är den som har mycket att sakna. Rikast är jag.