Kyrkan är som amning

Här gifte sig Victoria och Daniel. Och här sitter jag. Inte på kungligt bröllop utan en helt vanlig söndag, en av alla de där efter trefaldighet. Jag vill inte sitta här.

Jag borde ha stannat på hotellet med den där romanen som kommer att göra att jag landar på ett skrämmande lågt antal lästa böcker i september, tänker jag. Jag borde inte ha kommit hit. För jag är så frustrerad på kyrkan. Jag gråter över kyrkan den här söndagen och jag vänder och vrider på mig där jag sitter i kyrkbänken. På den där platsen som är bara, bara min.

Det är inte så enkelt.

Men något händer under den dryga timme som jag sitter i kyrkbänken. Jag sitter mycket, för mycket enligt liturgins alla regler. För jag får lätt svindel redan i vanliga fall och som gravid kan jag inte ens stå genom trosbekännelsen utan att känna av svimningstendenser. Så där sitter jag. Och jag pratar om min frustration med honom som jag borde ha pratat om den med från första början. Och jag löser förstås ingenting, men mina egna knutar binds nästan mirakulöst upp under högmässan.

Kyrkan är som amning, tänker jag. Den är svaret också när den är problemet. Ni vet så där som man alltid uppmans att amma mer om amningen krånglar. Lite samma sak är det nog med kyrkan. När kyrkan känns krånglig ska man närma sig, inte fjärma sig. Lösningen är mer kyrka, inte mindre.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s