De sjöng för snabbt

Nu är vi trötta. Och vi är knappast ensamma. Det händer liksom något när maj närmar sig slutet. Läsåret tar ut sin rätt, alla längtar efter en annan rytm. Och eftersom den där andra rytmen äntligen skymtar bakom hörnet kan man unna sig att ens lite bejaka tröttheten. Den som man aldrig kan börja bejaka i mars när det återstår månader innan man får vila.

Arvid, som under våren tyvärr har vaknat senast sju och ofta redan sex, har den här veckan sovit till åtta alla dagar han fått. I går väckte vi honom halv åtta med vilt våld för att hinna till vårfesten på dagis. Hela festen igenom satt han sedan med sin haj på pinne i handen och bara stirrade tomt framför sig. Han verkade bara nästan märka att det pågick en fest omkring honom. Sjöng inte med i en enda sång, trots att han tidigare i veckan högljutt fördömt andra dagisbarn som slarvat med sångerna.

Så jag frågade förstås lite försiktigt varför han inte sjöng med då på festen.

-De andra sjöng för snabbt. Jag hann inte med, svarade han.

Och jag känner att det där kan vara den bästa beskrivning av majtrötthet som någon treåring någonsin formulerat. Att sången omkring en går så snabbt att man inte hinner med. Att tempot i barnsånger med sommartema plötsligt blir en övermäktigt. Jag tror alla som någon gång varit trötta vet vad han menar.

Fem dagisdagar kvar, älskade barn. Sedan får du vara hemma i nästan tio veckor.

arvid 2.JPG

Arvid, en av de första dagarna under hans första sommarlov.

En reaktion på ”De sjöng för snabbt

  1. ÅÅÅ lille djupt egensinniga man. Nej, sjung int för snabbt…bättre kolla hajen på pinnen och invänta friheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s