Snopen och ledsen och besviken

Han har haft en tuff förmiddag. Det har vi alla ibland och den här dagen var det min sistföddes tur att tampas med livets baksidor. På en dagisgård full med lekande barn finns ingen som vill leka med honom. Inte för att han frågar alla,  förstås, men med hans egna ord är det ingen som frågar honom heller. Och ibland är tröskeln att våga fråga väldigt hög. 

– Hur kändes det då? frågar jag, som har en enorm tilltro till att också små människor ska få uttrycka sina känslor. 

– Jag blev snopen. Och ledsen. Och besviken, säger han. 

Och mitt modershjärta både brister och byggs upp samtidigt. För det är sorgligt med så många sorgliga känslor i en så liten kropp. Men det är också vackert med så många känsloord i en så liten kropp. 

Må han aldrig tro att knytnävar, sparkar och destruktiv tystnad förmår uttrycka känslor bättre än ord. Må han alltid kunna sätta ord på det som rör sig i honom. 

Advertisements

One thought on “Snopen och ledsen och besviken

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s