För livlig för att vara flicka

– Hon är ju nog väldigt livlig för att vara flicka. 

Den äldre kvinnan på kyrkkaffet menade kanske väl, åtminstone menade hon säkert inte lika illa som jag tog det, men nog var det ett märkligt utlåtande om min tvååriga dotter. Dels för att tvååringar som varelser ju är livliga, dels för att min dotter var den kanske minst livliga tvååring jag träffat och kanske allra mest för att hennes livlighet kopplades till hennes kön. Helt okej livlighet för en pojke, lite för mycket för en flicka. 

Ett helt annat exempel: en i dag vuxen kvinna berättade nyligen att hon hade 8 i uppförande på sitt betyg. Alla andra flickor hade 9 eller 10. Flickan med 8 skolkade aldrig, var aldrig uppkäftig mot lärare och störde inte klasskamraternas arbetsro. Men hon tog rätt mycket plats, initierade och deltog i diskussioner  och var väldigt aktiv på lektionerna. Rentav livlig? Kanske väldigt livlig för att vara flicka? 

I dag är hon övertygad om att en pojke med samma beteende inte skulle ha setts som svag i uppförande. Jag misstänker tyvärr att hon har helt rätt.

Jag personligen tror att det är så här: det allra mesta av det som skiljer kvinnor och män från varandra är sådant som vi hittat på själva. Och jag tror att vi förlorar mycket på att hålla fast vid dessa påhittade skillnader som absoluta sanningar. 

Jag blir så ledsen när jag tänker på hur många människor som känner sig fel. Som upplever att de har fel kön. Inte är det väl könsorganet i sig som skaver utan någon slags uppfattning om det beteende som borde komma på köpet? Hur mycket lidande skulle vi inte kunna undvika genom att göra könsrollerna större så att fler får känna sig rätt?

Det är svårt. Jag vet. För vi lär ju oss så tidigt. Arvid sa i går på väg till dagis: 

– Muminmamma gör nästan allt. Muminpappa kan nog inte ens steka kött. Han kan bara skriva. 

Och det är ju sant! Muminpappa känns onekligen som ett hjälplöst stolpskott, men tänk att en treåring märker det. Hur mycket mer märker han då inte vilken förälder som gör vad hemma? Och hur mycket formar det inte? 

Jag minns tonårsflickan som uttryckte frustration över att det alltid var hon som skulle sköta småsyskonen. Storebror, ett par år äldre än hon, ansågs inte klara av det. Och säkert var han också sämre på att ta hand om dem. Men det berodde ju absolut inte på att han hade snopp utan på att han inte hade någon vana.

Jag ser inget självändamål i att hålla fast vid könsskillnader och könsroller som kanske aldrig fanns. Jag ser däremot en massa fördelar med att göra definitionen på män och kvinnor större så att så många som möjligt får känna sig så rätt som möjligt.

Du är inte för känslig eller för okänslig. För livlig eller för lugn. För högljudd eller för tystlåten.

Du är du. Och du är rätt.


Må det aldrig anstå er att göra er mindre än ni är. I trånga könsroller är vi alltid mindre.

Advertisements

14 thoughts on “För livlig för att vara flicka

  1. Du är så himla klok och vettig! Läser alltid din blogg och du lyckas lägga precis dom rätta orden på allting verkar det som, det är en ren glädje att läsa. Eller kanske snarare en känslosam bergochdalbana, för visst blir jag också upprörd eller arg och fundersam av vad du skriver, men på rätt sätt liksom. Egentligen ville jag nog inte säga så mycket annat än att jag tycker om din blogg.

  2. Åh jag hade glömt det där tröttsamma uppförandebetyget. Finns det ännu kvar? Väldigt onödigt tycker jag och speglade nog vem som var lärarens favorit. Tex var det ju ofta så att det inte var folk som tog plats på lektionerna som fick 9-10, men tex inte uppförde sig så kamratligt på rasterna. I vår skola åtminstone.

    • Jag tror att det finns kvar, jo. Och jag tycker det är märkligt att det ses som gott uppförande att inte ta någon plats på lektioner. Den som inte tar någon plats bidrar ju inte heller med något positivt. Hur kan det i sig vara värt en 10?

  3. Återigen så välformulerat och bra inlägg. Men hur gör man för att ändra på allt då? Det är så svårt. För man är själv redan så formad, utan att man ens märker det.

  4. Förtröstansfullt är att det går trots allt framåt hela tiden. Med tanke på att den finska skolan har så gott rykte hoppas jag att man inte ändrar allt för mycket på konceptet. Man bör väga på guldvåg, kanske fördelarna ändå är större än nackdelarna ang betyget i uppförande?

    • Jag är inte så säker. Åtminstone känns det som ett ganska godtyckligt vitsord och då tappar det ju lite sin funktion. Olika skolor och lärare verkar premiera olika saker vad gäller uppförande. Men om vi har ett sådant vitsord ska det åtminstone vara rättvist för alla elever.

  5. Ååhh… betyget i uppförande. Jag brukade få 8:or och 9:or och för mig var allt över 8 jättenice. Men jag minns ännu en period då jag, som ordförande för elevkåren, var väldig aktiv i att få julfesten på benen. Detta ledde ju till att jag missade flera lektioner men jag hade ju lov. Den perioden sänktes betyget. För att jag hade varit så frånvarande. Men alla älskade ju julfesten. Så kan man också dubbelbestraffa “duktiga flickor”…

  6. Skulle inte kunna skriva det bättre själv! Under min pågående graviditet har jag ett antal gånger fått höra kommentarer som “nog är det tur att ni får en flicka, de är ju lugnare och snällare”, eller en klapp på axeln och “nästa gång får ni kanske en pojke om ni har tur. Det skulle väl vara roligare för Daniel att få en pojke som kan vara med och hjälpa till.”

    Jag försöker svälja dessa kommentarer, eftersom det oftast är 60-plussare som säger så. Men det irriterar mig som tusan. Oftast svarar jag bara matt “Jag tycker att det är viktigast med ett friskt barn”.

    beccasas.wordpress.com

    • Er flicka blir som hon blir och ska få vara just så. Kanske inte det minsta lugn och snäll (i den meningen) och kanske hon hjälper Daniel hur mycket som helst. Jag tycker det är fint att du och ni redan funderar på de här frågorna, det bådar gott för framtiden.

  7. I lågstadiet fick jag höra att min handstil var som en pojkes, och då inte som en komplimang, utan som ett attribut på att den var halvt oläslig. Jag uppmanades även att tillbringa mer tid med de andra flickorna på klassen så att inte pojkarna skulle vara så stökiga. Jag hade tydligen dåligt inflytande på dem. Om inflytandet ansågs gå andra vägen vad gäller min handstil vet jag inte.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s