Längtar inte bort från dem

– Vad ser du mest fram emot med vardagen? frågar hon. 

Och jag vet något slags svar. Direkt.

– Jag ser inte mest fram emot att få pauser från barnen igen. 

I vardagen är det jobb och skola och dagis och vi trampar inte precis varandra på tårna, vi andas inte ständigt samma luft. I lovtider är vi tillsammans så gott som hela tiden – vi delar till och med sovrum. Och jag erkänner, om än lite motvilligt, att jag oftast längtat desperat efter lite mer andningsutrymme i slutet av ett lov. 

Nu? Egentligen inte alls. Jag kan sakna mina elever och jag kan sakna mitt jobb och jag kan sakna mina rutiner, men jag saknar inte alls att få pauser från de där två som jag i teorin helst umgås med. Kanske för att jag faktiskt också i praktiken gör det nu. 

Arvid har varit sig mer lik nu under jullovet än under hela hösten. Utbrotten har varit betydligt färre och vi har haft stabilare dagar. I något skede glömde jag bort att gå på nålar. 

Ingrid har landat i sin semesterrytm. Hon har bejakat sin inre nattuggla och i går fick jag väcka henne tre gånger utan framgång innan hon till sist kom till liv strax efter tio. 

De är så fina och festliga. Jag älskar dem.

Och jag längtar inte bort från dem. Alls. Och det känns väldigt, väldigt skönt. Förr har jag förstått allt prat om att vardagen är semester för arbetande småbarnsföräldrar. För har jag liksom uppfunnit det pratet. Nu är det här semester. Och det som kommer på torsdag är något helt annat. Något bra och något värt att längta till, men jag längtar inte bort från det här. Jag längtar inte bort från de här.

Till dig som just nu räknar timmarna tills du får återgå till jobbet och äta civiliserad lunch med vuxna människor och prata om annat än bajs och bilar, till dig som just nu längtar passionerat efter att igen få ha en vardag där du får gå på toaletten utan att någon ropar på dig utanför dörren, till dig som just nu är där jag alltid förr varit i slutet av lov och till dig som mår lite dåligt av att känna det som man kanske inte borde känna; du är inte ensam. Du är inte fel. Du älskar dina barn. Du är trött och det får man vara. Du behöver en paus och det får man behöva. Utan att må dåligt. Och du, det kan till och med komma en sista lovdag då det känns helt annorlunda. 

   

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s