Vi behöver varandra

Jag trodde att jag ville ha en stjärna. En sådan som bara kommer in i ett rum och drar allas uppmärksamhet till sig. En gitarrspelande, skämtlevererande och högljudd typ. Det var sådana jag drogs till och charmades av.

För i dagarna tretton år sedan blev jag ihop med min första och förhoppningsvis sista pojkvän. Han var inte alls vad jag hade trott att jag ville ha, bevisligen vet man inte alltid sitt eget bästa. 

Han är ingen stjärna – han gör i stället alla andra till stjärnor. Människor växer och blomstrar i hans närhet och finare än så blir det inte. Han är ingen sådan som man älskar hejdlöst efter tio sekunder och sedan irriteras vanvettigt av efter tio minuter. Han stjäl aldrig någon show, men ibland lägger han handen på mitt ben på ett sätt som antyder att jag håller på att göra det och kanske ska backa lite, lugna mig lite och ta lite mindre plats av det utrymme som egentligen är någon annans.

Jag vet att vi båda behöver varandra. Han behöver min passion, min energi, min humor och min spontanitet. Jag behöver hans lugn, hans eftertänksamhet, hans stabilitet och hans trygghet. Det handlar inte om bättre och sämre, det handlar om olika. Summan av två inte alls perfekta människor kan ibland bli närapå perfekt. Och mitt liv hade blivit väldigt mycket svårare, fattigare och tunnare om jag hade valt en sådan man som jag i begynnelsen trodde att jag ville ha. 

20111122-231147.jpg 

En av de första bilderna som togs på oss två. Januari 2003.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s