Julefrid och julstressen

För många blev jullovet långt redan före jul i år, till exempel jag har fem hela dagar lediga före julafton. Fler än en gång har jag hört någon säga att lediga dagar före jul bara är bortkastade då de ändå äts upp av julstressen.

Och jag fattar inte. 

Som om julstressen (helst i bestämd form) bara finns där utan att vi människor själva kan påverka den. Jag går helt enkelt inte med på att julstressen skulle vara något ofrånkomligt och obligatoriskt, som den mest givna av jultraditioner.

Som relativt ung familj har vi nyligen fått fundera på hur våra jular ska se ut. Och som prästfamilj får vi leva med att de flesta julaftnar firas långt borta från våra ursprungsfamiljer. Vi kan inte bara glida in till jular som andra fixat. Vi måste fixa själva. Och vi har valt att försöka fixa utan julstress.

Julafton i år kommer vi att fira hemma hos oss tillsammans med goda vänner. Någon tar med något och någon annan tar med något annat. Till sist har vi det mest viktiga och sedan lever vi gott utan det där som ingen ens kom att tänka på. Ingen kommer att slita i timmar för ingen tycker egentligen att hemgjord morotslåda är så mycket godare än Saarioinens att det är värt att någon stressar. Hellre får folk vara på gott humör när de kommer. Själv ansvarar jag bland annat för desserten och jag har frimodigt tänkt göra en grej som jag aldrig gjort förr. Visst kan det misslyckas – sist misslyckades det – men att provfixa desserter är för mig att stressa. De som ska äta är ju våra vänner. Inte någon nådelös tävlingsjury. 

Och det är väl just det jag tänker. Att de flesta av oss förhoppningsvis firar jul med människor som älskar oss efter julhelgen trots att potatisen var sönderkokt och pepparkakorna svartkantade. Och om i firar jul med helt andra människor… Då kanske vi ska fundera på varför vi gör det och om det faktiskt är en bra idé. 

Jag förstår förstås en önskan om att ge sina barn en magisk julafton. Men inget barns julafton blir mer magisk av att föräldrarna går på knäna av krav och stress och förväntningar. Som antagligen alltid fanns främst i föräldrarnas huvuden och ganska lite hos barnen. Och inga vuxna barn blir glada av att ännu mer vuxna föräldrar blir självutnämnda martyrer under julhelgen för att de tror att barnen fortfarande vill ha det där magiska och fortfarande tror att sagoboksjular faller på plats av sig själva. 

Jag tror på sänkta krav och tydlig kommunikation. Vad är viktigast för oss? Vad kan vi inte tumma på? När ska ribban ligga högt och när ska vi riva ribban redan från början? 

De flesta av oss vill ha julefrid. Men det är ju så svårt att komma dit om vi har andan i halsen och tusen saker i huvudet ännu på julaftonsmorgon. 

Mer frid åt folket! Börja med dig själv. Vad kan du ge avkall på för att vara en gladare och mer utvilad människa när julaftonen kommer? 

IMG_1048
Julaftonsmorgon 2014. Med vår nyaste tradition: julfrukost i soffan framför julfilm som alla tycker om.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s