Betyg

– Mamma, vad är betyg?

Det är en knapp vecka kvar av terminen och vår skolelev ska få sitt första betyg. Inte ett med siffror, förstås. Men ändå ett som med kryss ger någon slags bild av hur hon klarar av olika uppgifter i skolan. 

Jag förklarar ungefär så. Ingrid är inte nöjd. 

– Nog vet man ju själv vad man är bra på. Varför måste läraren tala om det för en? 

Också ett inlägg i betygsdebatten. 

Så kommer min syster, den syster som lever i Sverige och utbildar sig till ämneslärare i samma land. Och betygsdebatten fortsätter. För de tänker ju så annorlunda där.

Jag vet, min vana trogen, inte riktigt vad jag tycker om betyg och hur och när de ska delas ut. Det jag vet är  att jag avskyr hur lätt det är att jämföra betyg. Både sifferbetyg och kryssbetyg. När jag delar ut texter i skolan är det mera regel än undantag att kompisarna kikar över axeln eller rakt ut frågar “vad fick du?” och i den stunden kan jag önska att jämförelsen var mindre lättillgänglig. För den ena kan 35 poäng i essäprovet vara en seger och för den andra kan 45 poäng vara ett misslyckande. Så vem har då lyckats bäst? 

Jag vet också att jag en gång hade en kurs i skolan där vi kom överens om att jag bara kommenterade och inte gav någon siffra. Och eleverna sa att de läste de kommentarerna mer noggrant än de läst några andra. Om det var för att försöka översätta kommentarerna – so be it. De läste med omsorg de ord som alltid säger mer än siffran.

Och så vet jag att den här bilden cirkulerade i Sverige i somras och har fått nytt liv nu:

  
En rektors hälsning till en elev. Som mycket väl kan ha varit befogad i det enskilda fallet, men ju nog fungerar väldigt dåligt som någon allmängiltig programförklaring för betyg. Visst, alla utan undantag är mer fantastisk än en betygssiffra eller -bokstav, men att som rektor kalla betyget fånigt är knappast vettigt. Och att hävda att betyget bara säger något om lärarnas arbete är bara fel. Och just sådant som gör att ingen människa med självbevarelsedrift vågar bli lärare i Sverige. 

Jag tror på att avdramatisera betyget. Betona det faktum att det viktigaste i en människa aldrig betygssätts. Men jag tror inte på att slopa betyg eller underminera dem genom att hävda att de bara handlar om läraren. På något sätt känns det som om de som aktivast vill skydda barn och unga under mopedåldern från betyg är de som lanske tillskriver betygen störst betydelse. När vi egentligen borde prata med våra unga om att betyg är långt ifrån allt och att de i slutändan säger ganska lite om en människa. 

Vad tänker du? Om betyg? Hur och när? Och hur har dina barn tagit sina betyg? Hälsar hon vars dotter inte har kommenterat betyget en enda gång sedan vi öppnade det i fredags. Sjukt bra inställning. Men så visste hon ju själv redan från början vad hon var bra på.

Advertisements

One thought on “Betyg

  1. Jag tror att vi antagligen ger betygen större betydelse än dom behöver ha, om vi pratar för mycket om dem. Kan inte betyg få vara bara betyg som säger något om hur bra vi är på en specifik sak, mätt på ett visst (men inte “allsmäktigt”) sätt, istället för att låta dem säga något om värdet av vår person..? Jag skulle gärna höra dig fundera mer kring detta!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s