Att höra ihop med idioter

I går skrev jag om hur jag kände mig medskyldig till eller medansvarig för den andakt som tog död på tomten i Maxmo. Och en person berättade då att just det fenomenet var en av orsakerna till att hen skrev ut sig ur kyrkan. Detta med att tillhöra en grupp är alldeles för svårt då det alltid finns någon som gör bort sig och man själv får ta en del av det.

Och jo, jag förstår ju precis vad den här personen menar. Jag kan bli alldeles förkrossad och så sjukt upprörd när någon i Guds eller kyrkans namn säger något som jag själv aldrig någonsin skulle säga. Tro mig; att någon sagt att jultomten inte finns är verkligen inte det värsta. Kanske något av det mest onödiga och minst smidiga, men verkligen inte det värsta.

Ändå älskar jag att vara en del av kyrkan och församlingen. På något märkligt sätt är det det bästa jag vet. Jag tycker om att höra ihop med människor som jag inte själv valt, människor som bara finns där och är mina vare sig jag vill det eller inte. Människor som i någon mån tror som jag men som är helt annorlunda än jag och som lever och betonar och kommunicerar sin tro så annorlunda att jag många gånger bara känner ett enormt främlingskap. Människor som trots allt är något som kanske kunde kallas familj. Jag kan (och ska ibland) ta avstånd från det de säger och det de gör, men jag kan inte riktigt ta avstånd från dem. För de är… familj.

Jag tror att vi har tappat bort något viktigt då vi numera skräddarsyr våra bekantskapskretsar. Vi väljer ut bara dem som håller måttet och vänder resten ryggen. Det finns inte längre någon byagemenskap som vi är beroende av och jag tror att det är en förlust. Inte heller är släkten lika viktig som tidigare, vi har snöat in oss på kärnfamilj och goda vänner för att det är lättare och bekvämare så. Också där tror jag att vi förlorar trots att vi trodde att vi skulle vinna.

Jag tror nämligen att vi är skapta för gemenskap. Och inte bara enkel och bekväm och snygg gemenskap utan också gemenskap som kostar och irriterar och skaver. Jag tror att just den svåra gemenskapen formar oss och håller oss ödmjuka. Utmanar oss och får oss att växa. Hjälper oss att se, acceptera och respektera en större bild och en större värld. Om vi kan höra ihop med människor bara om vi kan skriva under precis allt de säger och gör och är så står vi ganska ensamma till sist.

Jag övar mig på den här biten i kyrkan. Jag hoppas att du har hittat en plats där du får öva dig i att älska också människor som du instinktivt tycker att är och/eller beter sig som idioter. Och en plats där du får bli älskad av människor som tycker att det är du som är idioten. Och det är det kanske också ibland. Åtminstone om du på något sätt alls är som jag.

Bild 2015-12-01 kl. 20.43 #5 #2

Advertisements

6 thoughts on “Att höra ihop med idioter

  1. Tack för texten. Precis så här vill jag också leva. Älska också dem som det ibland känns så svårt att älska. Ofta brottas jag med dethär, så också idag, och väljer bort folk fast jag egentligen inte vill. Tur att Gud ger kraft och nåd. Imorgon är en ny dag.

  2. De som redan var emot att man sjunger Den blomstertid fick nu ytterligare bevis och kommer att hålla sina barn hemma från skulgustjänster, andakter och liknande. De kommer även att håll barnen bort från de tillfällen då de sjungs Den blomstertid. Fattar inte varför en person som nu medverkat till att det ska bli så skyddas. Nästan hela svenska Österbotten håller andan och vill att de kära psamern sk sjungas jul och sommar. Sen kommer nån som bojkottar allt och ställer sig upp och säger något som inte går hem i något Österbottninskt hem. Nu tror jag att denna okända person gjorde en oerhörd skada i en tid då många vackar av och an om de ska låta sitt barn vara med i religionsundervisningen, sjunga psalmerna eller inte. P.S. Själv kristen men kritisk till detta.

    • Är själv också både kristen och kritisk till detta. Men tror å andra sidan inte att det är så farligt som vi kanske tror. Det är en alldeles osannolikt bra rubrik, inte konstigt att folk hoppade på och spridningen blev stor. Samtidigt är ju inte det här på något sätt ett återkommande problem i skolandakter, har faktiskt aldrig hört något liknande. Min gissning är att det är riskfriare än någonsin att föra tomtetroende barn till kyrkan framöver. Ingen skulle vågar fortsätta på den här vägen.

  3. Jo, om jag förstod det rätt så hade hon inte sagt att tomten inte finns, vilket medierna skrivit… utan att barnen kanske inte skall önska så dyra julklappar – utan tänka på att föräldrarna kanske inte har råd. Något i den stilen… Svårt att kunna ta ställning till något man inte varit med om själv. Hoppas dock att folk tar sig I kragen och stöttar kyrkan och inte bara skriver ut sig så fort man känner att en person sagt något man inte håller med om. Skulle man tillämpa den principen överallt skulle man ju behöva isolera sig och bara leva med sig själv där man får vara ifed med sina egna värderingar och tankar. Nej, tacka vet jag gemenskap och rikedomen I att känna manga olika sorters människor. Hur skall vi kunna påverka om vi inte är med? 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s