Att inte gråta ensam

Jag är inte för stolt för att suga i mig relationstips och -sanningar varhelst jag går fram. I går när vi (vi som i jag, Fredrik, tre vänner och två av vännernas charmiga bebis) tittade på Downton Abbey blev jag plötsligt en sanning rikare.

Jag blev så tagen när Mr Bates fann sin hustru gråtande i sin ensamhet och sa: You´re married and that means you never have to cry alone again.

Jag är snabbtänkt när jag är tagen. Redan innan den korta scenen var slut hade jag hunnit tänka åtminstone följande tankar:

  1. Jag kom ihåg när jag första gången grät ut hos Fredrik istället för hos min mamma. Jag minns det så tydligt, att det var ett medvetet val och ett nytt skede. Han var nu min främsta jordiska tröst.
  2. Jag tänkte på att det faktiskt är lite så för just mig. Jag behöver inte gråta ensam. Men det är ju inte per automatik så bara för att jag är gift, även om det är en vacker tanke. Det är ju så för att han som jag är gift med så sällan ger mig någon orsak att gråta. Många gråter säkert väldigt ofta i sin ensamhet trots att de har den där ringen på sitt finger. Än så länge.
  3. Jag sände en tanke till de av mina vänner som nu lever ensamma och som sörjer det. De som går hem till ett tomt hem efter arbetsdagen. De som alltid måste tända lampor när de kommer hem och de som inte har någon som frågar dem hur dagen varit. De som måste gråta ensamma ibland.

Jag förstår att min tacksamhet över Fredrik och det vi har ibland kan vara provocerande. Egentligen vill jag skriva om honom varje dag – för jag förundras varje dag – men för att störa så lite som möjligt så håller jag mig oftast i skinnet.

Å andra sidan: på något sätt skulle väl en otacksam attityd vara ännu mer provocerande? Om jag hade honom och allt det som vi är och bara ryckte på axlarna? Bara tog för givet? Bara tyckte att jag fått vad jag förtjänat?

Nej. Varje dag förundras jag. Varje dag tackar jag. Varje dag vet jag att det är en gåva. En av de största tänkbara.

Att inte gråta ensam.

Amanda + Fredrik by Kavilo Photography-7207

Bild: Kavilo photography.

Advertisements

One thought on “Att inte gråta ensam

  1. Tycker det är fint att ha någon man kan gråta hos om man vill. Men själv tror jag att jag nog oftast väljer att gråta ensam, för då känns det som att jag kan gråta ut riktigt ordentligt utan att någon “avbryter”, fulgråt deluxe liksom!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s