En berättelse om en galaklänning

Jag hittade en klänning som var jättevacker. Tjusig. Festlig. Glittrig. Mina barn tittade på mig som om jag var en prinsessa. Det var en perfekt galaklänning.

Men det var just det den var. En galaklänning. Och jag lever verkligen inte på galor. Om jag går på gala igen lär det vara samma gala och jag lär inte vilja gå i samma klänning. Och när jag hade tänkt efter några dagar insåg jag att jag inte alls ville köpa en klänning som jag troligtvis använder en enda gång. Det är en bit med mig själv jag jobbar med. 

Men så var det ju det där med att det inte fanns speciellt många alternativ. Jag är inte bekväm i klänningar som lämnar hemskt lite åt fantasin, det är en bit med mig själv jag har jobbat med. 

Jag ville ha en enkel klänning som jag kan ha på många olika fester. Jag ville ha en klänning med långa ärmar som jag kan ha vintertid utan sjal och kofta. Jag ville ha en klänning som är tillräckligt lång. Jag ville ha en klänning som går lätt att klä både upp och ner. 

Men jag begär tydligen det omöjliga. 

Fredagen en vecka före galan har vi vänner på Idol-besök. Och de får ta del av min klänningsångest under en paus. Sedan säger en av vännerna att hon har en vän som jag kan mejla. Och fråga om hon vill sy en klänning åt mig. 

Så fredag – fortfarande bara en vecka före galan – strax före elva på kvällen mejlar jag Emma på EmmaLotta Design (kolla upp henne på instagram!) Och hon svarar direkt samma kväll. Visst kan hon sy en klänning. Det är ju en hel vecka kvar. 

Jag mejlar över några inspirationsbilder och några mått och dagen därpå är hon på gång. Har skissat bilder, har handlat tyger. 

Det omöjliga är plötsligt möjligt. Emma är så mysig, proffsig, samarbetsvillig, flexibel och snabb att petitesser som enorma geografiska avstånd och orimliga tidtabeller bara löser sig.

Och jag får på gala i en klänning som känns som jag. Och jag känner mig alla dagar hellre som mig själv än som en prinsessa.

  

Här tar jag emot mitt pris. Den här bilden är lånad från Linas blogg. Lina som mycket välförtjänt vann pris för Årets träningsblogg.

  
Också Jennifer fotade. Kan ni ana hur min kjol snurrar?

På fredag ska jag på julfest. Jag tror att klänningen får följa med. Och redan då har den varit mer användbar än något av de andra alternativen hade varit. Älskar det!

Advertisements

6 thoughts on “En berättelse om en galaklänning

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s