Mina bristningar på höften

Min kropp är fantastisk, den har gett mig två barn. Min mage är fantastisk, i den har världens två finaste vuxit fram. Mina bröst är fantastiska, de har närt två små. 

Allt det där är sant och jag förstår att vi talar så. Jag har säkert gjort det själv. Om vi ska tala kropp är det ett bättre sätt än många andra sätt. 

Men samtidigt kan jag ibland tycka att vår välmenande retorik kring mammagruppen på något sätt antyder att bara den kropp som burit, fött och närt barn får ha sina skavanker. Att allt det som en kropp genomgår när ett barn blir till berättigar ett visst slitage medan alla andra kroppar måste hitta andra lika bra ursäkter. Eller bara skärpa sig och anpassa sig till normen. 

En mamma får hylla sina bristningar för att de står i direkt kontakt till de barn hon burit, men vem får hylla de bristningar som fanns redan långt innan? De som kom av att barnlår plötsligt blev kvinnolår? De bristningar jag har på höfterna fanns där flera år innan jag blev gravid. Men de bristningarna är inte på något enda litet sätt mera skamliga och mindre okej. 

Min kropp är nämligen fantastisk, just med sina bristningar, den har gett mig trettiotvå år på jorden. Mina ben är fantastiska, de har tagit mig dit jag ville. Mina armar är fantastiska, de har kunnat omfamna, göra och tjäna där kramar, handling och hjälp krävts. 

Och det räcker. Mer än väl. Min kropp och din kropp behöver inte producera mirakel för att få duga. Varken mirakel på gymmet eller i förlossningssalen. Vi får naturligtvis vara tacksamma för de mirakel vår kropp får fram mellan varven, men vi ska inte se miraklen som en giltig ursäkt för vår kropp att inte vara perfekt. Sådana ursäkter har aldrig funnits. Sådana ursäkter har aldrig krävts. 

Advertisements

8 thoughts on “Mina bristningar på höften

  1. Tack Amanda för dessa ord. Så välbehövande att få läsa för en som aldrig har burit ett barn i magen, och som inte har den där “perfekta” kroppen. Tack för att du påminde mig om hur fantastisk min kropp är även fast den inte har fött ett barn. Att den duger precis som den är. Att den inte är ett objekt som ska vara på utställning. Att den inte är mindre värd fastän den har några extra kilon och lite bristningar här och var. Den är ju faktiskt en gåva från Gud, ett verktyg att använda.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s