Mina graviditetskläder

Och det hände sig på fredagen att jag fick gå igenom mina graviditetskläder. Jag som sällan blir nostalgisk i mötet med några föremål alls satt plötsligt med ömhet och tittade på halvsmickrande jeans och mjuka klänningar med generös skärning. Och jag tänkte att det nog skulle vara lite sorgligt att aldrig mer få använda de kläderna. Den här gången är det ju en annan som ska få. 

Och så hände det sig på söndagen att min dotter och mitt stödbarn vaknade på morgonen utan att väcka oss. Sedan lekte alla tre barn i något som för det mesta påminde om harmoni medan jag bara låg och läste i sängen. Jag fick göra vad jag ville nästan hela den här söndagen, och jag är den första att erkänna att jag älskar att få göra vad jag vill. Jag tror också att alla småbarnsföräldrar är snara att erkänna att man långt ifrån alltid får göra vad man själv vill när man har småbarn. Det faktum att jag numera rätt ofta får göra det tyder på att min minsta inte är så våldsamt liten längre. Den frihet som kommer med det smakade idag betydligt bättre än tanken på att få bära till och med mina vassaste graviditetsplagg och allt som det innebär.

Det är kanske som jag alltid har trott. Att välja och/eller välja bort barn och liv är beslut som är för stora för en människa att fatta. 

20130825-221856.jpg20130825-221848.jpg20130825-221822.jpg20130825-221814.jpg20130825-221842.jpg
På bilderna ovan ser ni ett av de plagg som jag återsåg med ömhet och nostalgi i fredags. Maria Hedengren fotade oss medan vi ännu var tre. En månad senare var vi fyra. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s