Vi ser för lite hud

Karolina gör något av en samhällsgärning när hon i sin blogg publicerar bilder på magar och berättelser om dessa magar. Jag gissar att många läser. Vi är nämligen svältfödda på kroppar. Vi ser för lite hud. Om vi med hud menar helt vanliga människors helt vanliga kroppar. 

För å andra sidan ser vi ju också alldeles för mycket hud. Vi nästan drunknar i hud. Om vi med hud menar cellulitfri, slät, solbränd hud som bor på en kropp utan underhudsfett och med några välartade former på exakt rätt ställen. 

Vi vet hur vår egen kropp ser ut och vi vet hur idealkroppen ser ut, men ganska sällan kommer vi i kontakt med andra kroppar. Och om vi har koll bara på vår egen inte ideala och den något verklighetsfrånvända ideala så blir det ju nog rätt svårt för vår egen att mäta sig. 

Så ja. Mera hud åt folket! Hud som har varit med. Hud som har en historia att berätta. Ärrad hud, även om långt ifrån alla ärr behöver synas på utsidan. 

Men å andra sidan, för att jag oftast vill vara lite vacklande:

Det är i slutändan ändå alltid en grej mellan dig och din kropp. Mellan mig och min. 

Det finns många vägar till den punkt där vi kan acceptera den kropp som är vår egen. Vissa av oss ska kanske bada i bilder på kroppar lika operfekta som vår egen. Vissa av oss ska kanske lovprisa våra gropiga lår och våra tunna armar framför spegeln varje morgon. Men jag tror att ganska många av oss faktiskt bara borde tänka mindre på kropp och agera mera kropp. Konstatera att den egna kroppen är som den är. Och konstatera att den egna kroppen också är bara det den är. 

Den är ett verktyg. Den är inget självändamål och de som vill göra den till ett sådant, de har missuppfattat hela grejen. 

Vi har armar för att bära den som behöver bli buren. Krama den som behöver omfamnas. Paja och vagga den kropp som inte annars finner ro. Det är det jag menar mes agera kropp. Använda den kropp vi har som ett av våra verktyg på jorden. Om vi har synliga tricepsmuskler saknar betydelse. Vad vi gör med de muskler vi har gör hela skillnaden. 

En gång i tiden (tyvärr en lång gång och tyvärr för alldeles för kort tid sedan) var min kropp i första hand något som det, enligt mig, borde ha funnits fem kilo mindre av. Idag är den som den är. Idag är den det den är. Ett redskap.

Och som med alla andra verktyg gillar jag den för vad den gör och inte för vad den är. Inte tycker vi ju om hammaren eller symaskinen för att de i sig är fantastiska. Vi tycker om dem för att de möjliggör fantastiska saker.

Lite som kroppar. 

Advertisements

One thought on “Vi ser för lite hud

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s