Vi är kusiner. Men på sommaren är vi systrar. Sommarsystrar. 

Säger Ingrid och hennes kusin. Ingrid och hennes sommarsyster. 

Vårt sommarhus är vårt. Inte vårt som i bara vårt utan vårt som i vårt och min systers familjs. Tio månader om året saknar vi varandra och sedan kommer  två ljuva sommarmånader när vi delar livet så som vi borde göra typ alltid.

  
I ösregn ville de gå på promenad och i ösregn fick de göra det. Vi tror att de kanske gick hand i hand. Men sådant frågar man ju inte. 

  
Två månader om året är mina systerdöttrar nästan som mina egna. Så många kramar, så många skratt. Så många tillsägelser, så många frustrationsstunder. Så många samtal, så många mysmöten. 

Det är säkert flera som klivit över tröskeln till det här huset och ifrågasatt vårt omdöme. Inte alls förstått charmen. Jag börjar bli mer och mer övertygad om att vårt sommarhus är ett av våra bästa köp någonsin. 

Och det trots att vi saknar golv på en del ställen.