Hur hinner jag?

Karin ville veta hur jag hinner blogga. Egentligen ställde hon sin fråga mycket finare än så. Hon ville veta hur jag hinner tänka kloka tankar och formulera dem i vackra, innehållsrika och tankeväckande inlägg.

Bra fråga. Och ofantligt fint och uppmuntrande formulerat!

Mitt dygn har 24 timmar. Och min vecka har 7 dygn. Torde låta bekant för de flesta. För vi har ju i grunden så väldigt likvärdigt med tid men vi fyller ju den tiden med så olika saker och förstår så sällan hur andra hinner med sådant som vi själva väljer bort.

Många gånger har folk frågat hur jag hinner blogga. Och hur jag hinner läsa. Och hur jag hinner springa. Samtidigt undrar jag hur folk hinner med trädgård, hund och träningspass på bestämda tider. Jag fattar inte heller hur folk hinner baka flera olika sorters julgodis, göra pedikyr och paketera in födelsedagspresenter omsorgsfullt och snyggt. Inte heller begriper jag hur folk hinner möblera om, lyssna fokuserat på musik och

Jag väljer att så gott som varje dag samla mina tankar och skriva ner dem. Att skriva har blivit ett sätt att leva. Mina egna tankar blir klarare när jag ser dem på skärm. Mina åsikter och erfarenheter får konturer. Mina känslor möter verkligheten när de når också någon annan än mig själv. Det är viktigt för mig och därför väljer jag att prioritera det trots att det kostar tid som jag kunde ägna åt ett akvarium.

Ibland hinner jag ju inte. Och när allt är för mycket är bloggandet bland det absolut första som ryker. Om jag inte hinner vara närvarande och snäll med min familj hinner jag inte heller skriva och blogga. Punkt. Och om jag väljer att göra det ändå och fräser och snäser eller är ofokuserad när Arvid berättar något för mig – då prioriterar jag fel. Punkt. Det jag tänker och skriver här är bonus. Det är överflödet, det som blir kvar när det nödvändiga är fixat. Men det har samtidigt också blivit något av ett nästan nödvändigt överflöd. Så mycket av det jag tänker och tycker och erfar och är finns i de här inläggen. Fem och ett halvt år av liv finns i dessa arkiv.

Men tro aldrig att jag är någon övermänniska bara för att jag hinner blogga. Ordningen (eller snarare bristen på ordningen) i min klädskrubb vittnar med oönskad tydlighet om att jag inte hinner med allt. Några varor i torrskåpet som var bäst före Arvid föddes skulle säkert hålla med. Fredrik är brutalt medveten om samma sak. Det att jag hinner med det här visar egentligen bara att jag inte hinner med en massa annat.

Och/men jag vill tro att det är helt okej. Vi väljer det vi vill, kan eller måste välja. Så ofta som möjligt hoppas jag att vi kan unna oss det första.

Advertisements

4 thoughts on “Hur hinner jag?

  1. Nu fick jag nästan värk i hjärtat! Du ser väl till att spara dina blogginlägg så att de finns i trygghet? En vän till mig förlorade flera års skrivande då en stor bloggportal bröt ihop och inget material går att få fram.

    • Oj! Nu fick jag också lite värk i hjärtat. Det borde jag se till! Min första blogg som jag skrev under typ tre års tid är faktiskt borta, och det är sorgligt. Borde be någon leta fram så jag kan spara. Borde fundera hur jag ska kunna spara den här.

  2. Tack för inlägget! Ja, det är lätt att alltid jämföra sig med varje enskild individs bästa gren. Jag tror inte att du är en övermänniskan men jag tror att du prioriterar saker ie skrivandet som är viktiga för dig o att det ger dig energi. Åh jag tror att just det är väldigt viktigt för en själv för det är så lätt (iaf för mig) att dras med i familjesnurret o se till att alla andra har det bra o så glömma bort mig själv eller inte orka ta hand om mina behov. Det gynnar ju ingen i längden så det är viktigt att skapa energi till sig själv för att kunna ge till andra!
    Fin kväll önskar jag dig!

    • Tack för kommentaren! Du har så rätt! Vi har en tendens att jämföra oss själva med det som andra gör bäst vilket är orättvist mot oss själva. Samtidigt ser vi så sällan det som människor gör sämst och då är det ju svårt att jämföra med det också. Jämförelse överlag är ju sällan speciellt lyckat.

      Så är det! En del egna behov måste man ta hand om. I den här livssituationen lyckas aldrig alla samtidigt, men något måste man se till för att inte bli bitter.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s