Vi har blivit med en ny regering. En borgerlig sådan. Jag är ju inte direkt förvånad, men samtidigt är jag ändå just… förvånad. Och jag frågar mig försiktigt; hur blir det nu? Vad händer nu?
De som jublar verkar vara de rika och starka och friska. De framgångsrika som tycker att vi inte har råd att hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva. Lätt att tycka när man aldrig själv behövt någon hjälp för att man varit vinnare redan från början.
Jag förstår vad de menar. Förstås. Jag är ju onekligen född med förståelsens gåva. Jag fattar. Vi har inte råd. Inte till vilket pris som helst. Men har vi råd med hårdare tag med dem som redan kippar efter andan? Vad blir priset då? Vad händer med ett sådant samhälle?
Hur blir det nu? Vad tror du?
(Ursäkta det ofrivilliga rimmet på slutet. Jag ville inte på något sätt äta upp seriositeten i mitt eget inlägg för min fråga är verkligen just seriös. Men jag pratar mycket lyrik på dagarna nu och sådant kan smitta även den bästa.)
Nästan för lycklig 
jag tror att vi går mot mycket sämre tider.
men jag tror at motståndet, motsatsen förstärks och växer just därför.
Allting strävar ändå efter balans. Även om vi kantrar och glider och lantrar åt fel håll.
Inte hopplöst, men farligt. Därför behövs motreaktion
Jag tror och hoppas att du har rätt. När en del röster höjs måste andra göra detsamma. Det blir nog bra. Också nu. Och vi har ju inte ett annat land än vi hade tidigare. Vi har bara papper på vad vi har.