Alla barn blir kränkta

De flesta verkar vara överens. Påståendet om att vi kränker våra barn genom att “stämpla barn med en viss livsåskådning” håller inte. Och jag är lika överens som de flesta andra verkar vara. Att låta ett barn växa upp i kontakt med en tro är inte att kränka barnet.

Om någon envist vill hävda att det är att kränka så är i så fall vilken livssyn som helst en kränkning och därmed blir det ju helt omöjligt att låta bli att kränka sina barn. I så fall; alla barn blir kränkta. Och i så fall; den kränkningen verkar inte vara speciellt farlig. Ingen av oss kan ju älska och fostra sina barn i ett värderingsfritt vakuum. Ganska få av oss vill och ingen av oss kan. Det finns inga neutrala liv och om vi vill dela våra liv med andra människor, till exempel våra barn, så kommer de att komma i kontakt med de värderingar vi själva har. Vi är veganer, borgerliga, ateister, vänsterinriktade, miljömedvetna, feminister, kristna, liberala… Vi är alla något och våra barn kommer oundvikligen i tät kontakt med det något vi själva råkar vara.

Det betyder inte att vi stämplar dem med en viss värdegrund eller ideologi eller religion. Det går inte att stämpla en annan människa på det sättet. Många har försökt och försöker fortfarande idag och alla som försökt och försöker har misslyckats. Det går att tvinga en annan människa att bete sig på ett visst sätt, ja. Men det går inte att tvinga någon att tro på en värdering eller ideologi eller religion som den människan inte tror på.

Att leva med en tro är inte detsamma som att kränka sin barn. Men att tala illa om andras livssyn, att förminska andra människor och förlöjliga deras värderingar inför mina barn är att kränka dessa andra och dessutom att visa mina barn att den kränkningen är helt okej.

Mina barn vet vad jag tror på. (Eller, jag vet ärligt talat inte vad Arvid vet. En person som nätt och jämt kan önska sig mera äppelsylt på gröten kan inte riktigt förmedla sin hela uppfattning om andra människors livsåskådning.) Men, alltså ja. Jag hymlar inte med min tro. Inte utanför hemmet och inte i hemmet. Mina barn vet också att långt ifrån alla i den här världen tror som jag. Och att det förstås är helt okej.

Jag vill inte att mina barn ska tro att vårt sett att se på världen och livet är det enda möjliga. Men jag vill inte heller att de ska tro att det går att leva utan att se på världen och livet på något sätt alls. Eller att det ens skulle vara eftersträvansvärt att försöka.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s