De här bilderna får ni se mest för att jag tycker att jag är rätt snygg i studentmössa.  
Det är kanske en konstig sak att säga, men som trettiotvåårig småbarnsmamma drunknar jag inte precis i komplimanger så de gånger jag blir imponerad av det jag möter i spegeln har jag inte riktigt råd att hålla tillbaka. 

Jag och Fredrik firade med vänner igår, barnen firade med farföräldrar på annan ort. Vi kom hem halv tolv och det kändes helt kreisit. Och jag är verkligen helt okej med att halv tolv på valborgsmässoafton känns lite vilt. 

Allt har sin tid. 

 Den här bilden får ni se mest för att jag vill illustrera det faktum att jag idag sprang 16 km. På 1.41.35. Om två veckor och en dag ska jag springa mitt livs tredje halvmaraton. Lär inte bli något personligt rekord. Med tanke på hur mitt liv (läs: Fredriks jobb) sett ut den här terminen i allmänhet och de senaste veckorna i synnerhet är det inte speciellt förvånande. 

Allt har i sanning sin tid. 

Just nu är inte rekordtiders tid utan tid att vara nådefull mot sig själv. Och kanske tycka att man är snygg i studentmössa.