Väldigt många som argumenterar emot rätt att vägra utföra aborter hävdar att det här bara är början. Att den bakomliggande orsaken egentligen är att folk vill ha bort kvinnors rätt till aborter. Att de rättigheter som vi idag tar för givna är hotade.

Väldigt många som argumenterar emot könsneutrala äktenskap hävdar att det här bara är början. Att vi snart kommer att diskutera äktenskap mellan tre och fyra och fem personer, mellan vuxna och barn och mellan människor och djur. Att alla rimliga ramar för relationer är hotade.

Jag skulle gissa att ganska få befinner sig i båda dessa argumenterande grupper samtidigt. Därför är det på något sätt intressant att argumentationstekniken är så snarlik. Mardrömsscenarion och skräckbilder erbjuds frikostigt till både högst och lägst bjudande.

Jag tänker att det blir väldigt svårt att diskutera någon fråga alls om vi utgår från att folk inte menar det de säger att de menar. Och om vi inte diskuterar den fråga som är utan alla de många andra frågor som den knappast ens skulle kunna tänkas leda till.

Åtminstone jag har svårt att orka lyssna när det spårar ur. Och jag orkar ju alltid lyssna.

Men kanske det inte är diskutera vi vill. Det är ju tyvärr inte alltid det.