Min feghet, min själviskhet, min lättja

Inspirerad av Linnea och Linn skall också jag härmed lyfta fram mina sämre egenskaper. Till allmän åskådan. För den det kan tänkas intressera.

Jag är den som blommor kommer till för att dö, jag lyckas inte hålla liv i en enda växt och det beror antagligen mest på att jag inte bryr mig.

Jag kan låta en ouppackad väska stå kvar i sovrummet ännu flera veckor efter att jag kom hem från resan, det är bara att hoppas på att det inte finns (fanns) något ätbart i den.

Jag är pinsamt dålig på finska, min största skräck är att tvingas tala finska inför en grupp elever då de flesta är nästan lika bra på finska som på svenska.

Jag tänker alldeles för mycket på mitt hår och det är tyvärr så att jag själv tycker håret är absolut fulast de dagar då det får flest komplimanger (typ idag).

Jag har inte läst en massa av de böcker som jag absolut borde läsa eftersom jag tycker att det tar för länge att läsa dem.

Jag avskyr det faktum att jag alldeles för ofta svarar att det är bra men alldeles för mycket på gång när någon frågar mig hur det är.

Jag svarar sällan i telefon, alla mina vänner vet det och de flesta har slutat försöka ringa mig redan för länge sedan.

Jag svarar sällan på textmeddelanden och e-postmeddelanden heller eftersom jag ofta läser dem vid ett tillfälle när jag inte tänker svara på dem och allt i den meningen är på något sätt bara destruktivt.

Jag har en allmänbildning som på många områden påminner om en guldfisks, fråga mig vad som helst och jag kommer antagligen inte att kunna svara.

Jag skriver och säger rätt ofta saker som jag ångrar efteråt (ibland en pinsamt kort stund efteråt), och jag försöker verkligen att vara nådig mot mig själv och påminna mig om att bara den som aldrig gör aldrig gör fel och att bara den som aldrig växer aldrig ångrar.

Mest av allt är jag lite trött på mig själv för att jag bara lyfter fram floppar som är bekväma och socialt accepterade att lyfta fram. När ska jag våga lyfta fram det hos mig själv som på allvar stör mig och skrämmer mig? Min feghet, min själviskhet, min lättja? Med riktigt brutalt råa exempel?

Eller är det de sakerna vi måste låta bli att lyfta fram, för att skydda oss själva och varandra från fulhet som vi kanske inte riktigt klarar av?

Advertisements

2 thoughts on “Min feghet, min själviskhet, min lättja

  1. Jag tror du har rätt i ditt sista stycke. Alla våra brister måste faktiskt inte vädras i Internets offentlighet, för alla att beskåda.

    Vi har väl alla ett gäng olika fasader, hur transparenta vi än är.

  2. Nej, det är ju som qvicat skriver – allt måste inte vädras, och fasader behövs. Ibland kan det vara värdefullt att vädra en negativ egenskap som man skäms för och som gör ont, men aldrig bara FÖR ATT. Alla måste inte veta allt om alla – det finns en orsak till att människan inte föddes till tankeläsare!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s