Subjektiv rätt till dagvård

Jag vet faktiskt inte alls vad jag tycker. (Jättedålig inledning på ett inlägg, men det är sant.) Det finns svåra frågor (vilken glass ska jag köpa, vilken klänning ska jag ha och ska jag springa före eller efter eller under buu-klubben?) och så finns det jättesvåra frågor. Och till de senare hör definitivt frågan om subjektiv rätt till dagvård.

Så du som har en stark åsikt; kom an bara och övertyga en vacklande medmänniska.

I nuläget vet jag bara hur vi gjorde. När Ingrid blev storasyster var hon fyra år och fyra månader. Hon hade gått på dagis i tre år och kände egentligen inte till något annat liv. När Arvid föddes var hon först hemma några veckor heltid och sedan återgick hon till dagislivet tre dagar i veckan. Det blev i praktiken oftast ganska korta dagar men vi utnyttjade ändå i teorin rätten till heldagsvård dessa tre dagar. Med en liten liten bebis var det skönt att inte ha någon tid att passa. Det var skönt att hon kunde komma först till elva om det var en sådan morgon och det var skönt att kunna hämta först halv fem om det var en sådan eftermiddag. Och jag tror att det sköna är det goda. För alla inblandade, faktiskt.

Jag har en syster i Sverige. Om jag minns rätt var det här med dagvård i något skede aktuellt för hennes äldre barn när det yngsta var riktigt litet. I Sverige finns ingen subjektiv rätt till dagvård och de äldre syskonen fick vara tre timmar om dagen på dagis. Dessa tre timmar var schemalagda från dagisets sida och det gick inte att flexa. Mellan åtta och elva fick barnen vara på dagis. Om jag minns rätt fick barnen varken frukost eller lunch. Ödsligt var det hur som helst och om målet var att skrämma bort alla storasyskon så tror jag framgången var ett faktum. Om 8-11 hade varit vårt alternativ hade vi ALDRIG valt dagis för Ingrid när Arvid var ny. Det hade inneburit en massa stress för alla. Åtta hade vi ju inte ens vaknat! Vissa dagar hann vi knappt till dagis till lunchen halv tolv. Fler än en gång rullade vi in samtidigt som matvagnen.

Jag vet inte hur vi hade gjort om vi hade bott på en ort där kulturen är en annan och en massa fyraåringar därför är hemma med sina föräldrar. Jag vet inte hur vi hade gjort om vi inte hade bott helt absurt långt från församlingens dagklubb. Jag vet inte hur vi hade gjort om Ingrid hade varit knappt tre och inte fyra och ett halvt. Jag har mina teorier men det hjälper inte att spekulera. Det var som det var och vi gjorde det val vi gjorde; vi utnyttjade vår subjektiva rätt och vi har inte ångrat det.

Skulle vi ha klarat oss med en begränsad rätt till dagis efter att lillasyskonet kom? Förstås. Skulle vi ha klarat oss helt utan? Naturligtvis. Men blev det bra så här? Ja. Det blev bra.

OM vi någon gång i framtiden får ett barn till och oM dagvård då är aktuellt för något annat av våra barn och oM vi inte längre har någon subjektiv rätt till den dagvården så hoppas jag åtminstone att det finns en flexibilitet i den där begränsade rättigheten. Så att vår familj och alla andra familjer får fortsätta skapa vardagar som vi upplever att är bäst för oss.

Advertisements

9 thoughts on “Subjektiv rätt till dagvård

  1. Jag har själv tänkt mycket på den här diskussionen på sistone. Är för tillfället hemma, mammaledig, och skall just föda nr 2. Dottern som är 4,5 år är på dagis mellan 9-16, må-fre. Jag kan förstå att då man hör mig säga detta ställer sig frågan varför vi inte har henne kortare dagar, nu då jag är hemma. Så här ser det alltså ut i vår familj: min man jobbar på sjön, och är borta 5-6v åt gången (sen är han hemma 5-6v). När han är borta är jag ensamstående förälder 24/7 må-sö. Då han är hemma är Saga på dagis må-tors 9-14, och då han jobbar (o jag ännu var i jobb) har hon varit på dagis må-fre 7-17. Oh yes, långa dagar i5-6v.
    Vi har alltså utnyttjat och utnyttjar rätten till dagvård fullt ut. För jag tror att jag inte skulle ha orkat den här månaden som han har varit borta med att vara höggravid och ensam med en 4 åring varje dag utan avlastning. Nu råkar vi dessutom ha en dotter som stortrivs på dagis och absolut vill vara där. Alla barn är inte sådana, det vet jag.
    Då lillebror kommer, förhoppningsvis inte förrän tis då min man har hunnit anlända hem, så kommer saga att fortsätta i dagis. Då pappa är hemma må-tors och ca 5h och då han är borta längre dagar. Om den subjektiva dagvårdsrätten fortsätter vill säga. För oss, för mig som mamma, tror jag att det i vårt fall gör att jag orkar bättre, orkar vara närvarande och orka vara ensamstående de veckor han är borta.
    Långt inlägg, förlåt. Men jag tror inte att politikerna har tänkt igenom det här tillräckligt. Och jag hoppas att man inte rör den subjektiva rätten till dagvård.

    • Tack för din kommentar! Jag hoppas att de som vet att subjektiv dagvård är av ondo läser den. Tack för ett viktigt perspektiv, just flera perspektiv är vad också den här diskussionen kräver!

  2. I Sverige så är det väl 15h per vecka om en förälder är hemma. Jag vet dock att man kan få intyg från t.ex. talterapeut om att barnet borde få mera tid på förskolan för att få träna socialt samspel eller liknande. Då kan rektorn bevilja det. Bara en tanke.

    • 15 timmar per vecka kan säkert räcka en bit (även om det väl här talas om 25 timmar). Problemet är väl främst att de där timmarna verkar vara väldigt oflexibla och då hjälper det ju kanske inte familjerna så mycket.

  3. Du har kanske läst kommentarerna på min facebook-sida. Men jag håller med dig, det är plats- och situationsbundet och det är därför det är så galet att riksdagen ska kunna bestämma hur alla ska ha det. Istället borde det skapas fler andra billigare alternativ som skulle göra att flera väljer frivilligt annat än dagis. Tvång är inte bra. Dagis är inte perfekt, och det var definitivt inte perfekt då jag var tvåbarnsmamma och försökte överleva vardagen, men utan den avlastningen (fast den definitivt inte var perfekt just då) skulle jag helt ärligt inta ha orkat. Nu kan jag ju analysera situationen på annan ort och komma fram till vi kanske kunde ha tänkt annorlunda här. Eller så inte.

  4. Allas vardag och verklighet är så olika, men jag är för 25 timmar dagis när ena föräldern är hemma (det är ju 5 timmar per dag alla dagar, eller 8 timmar 3 dagar). Jag är emot halvdag. Halvdag är 5 timmar och på vårt dagis sku det inte funka så bra, eller jag sku måsta hämta barnen före mellanmålet, just efter vilan, och det tycker jag inte är så klokt. Nu är jag hemma med baby och barnen är 3-4 dagar i veckan på dagis och max 7 timmar. Och 5 åringen behöver det ren, inte 3½ åringen. Men jag studerar heltid och om de var hemma hela tiden sku det inte funka. Babyn sover men det gör inte de äldre. De äldre måste få mat och få komma ut och det går mycket tid till sånt, tid som kan användas till studier. 25 timmar sku räcka för oss, de är aldrig mera än det, men 5 timmar per dag sku bli för tight. Och jag sku aldrig ha dem där 5 dagar i veckan för jag tycker det är för mycket för en vuxen med, tror man behöver åtminstone 3 dagar hemma i veckan. Och sen så är jag massor för flexibilitetet, att en vecka före meddela vilka dagar de är där. Min man jobbar i skift och om de sku ha fasta dagar så sku han säkert alltid vara ledig då de har dagis. Flexibilitet behövs!

    • Tack för din kommentar! Jag tycker ditt förslag är verkligt vettigt och tror också att det är nästan bättre att ha ett par långa dagar än många korta. Speciellt om några särskilda tider ska passas. Det blir så stressigt och stress mår ju de flesta familjerna dåligt av.

      Nu blev det ju ingenting av reformen, så den subjektiva rätten finns kvar. Men man kan ju gäran välja att använda den bara 25 timmar i veckan (eller ännu mindre) om det passar ens egna situation. Även om det inte sparar samhället några egentliga summor (vilket väl var orsaken till att förslaget inte gick vidare) så kan det ju göra många storasyskon gott att få vara hemma lite mera om ena föräldern också är hemma.

  5. Som blivande barnträdgårdslärare funderar jag mycket på detta. problemet ät att det inte lixom riktigt går att skapa ett perfekt system från riksdagen utan det måste ske på lägre nivå. Jag är orolig att skulle vi ge upp den subjektiva rätten till dagvård skulle vi skada alltför många barn, alltför många föräldrar som skulle behöva daghemmets avbelastning skulle bli utan den vilket i det långa loppet skulle skada barnet. Sen måste vi tycker jag vara försiktiga med att systemet utnyttjas, för det finns också barn som går illa av att vara på dagis 12 timmar om dagen när resten av familjen är hemma. Men det hänger kanske ändå på ärlig kommunikation mellan daghem och föräldrar. Att våga diskutera saker utifrån det enskilda barnets bästa, vilket kan vara så väldigt olika från fall till fall

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s