Celluliter och vacker

Och så hände det sig att jag läste en bok som jag antagligen inte borde ha läst. En bok som föreslog att man istället för att ha lunchmöte med en kollega borde ha lunchpromenad med kollegan. Varför? Jo, för att… Hejdå, celluliter! Det stod så.

Ibland känns det som om jag vet ganska lite, men jag vet åtminstone att jag inte orkar bry mig om celluliter. Inget val jag gör ska någonsin baseras på celluliters vara och icke-vara. Punkt. Jag är för värdefull och livet är för kort. Och celluliter för vanliga. Men jag vet också att jag är svag och påverkningsbar och att jag därför borde hålla mig långt borta från sammanhang där det föreslås att jag för att undvika celluliter kunde ersätta mat med promenader när klockan är tolv. Jag vill inte tycka att det är rimligt. Jag vill leva på ett annat sätt.

Jag vill leva lite så här:

Det är länge sedan redan. Ingrid var kanske fyra år när det hände. Hon och jag gick in på dagis och ett barn i tamburen sa något åt Ingrid, jag uppfattade inte alls vad.

– Mamma, hörde du vad han sa till mig? sa Ingrid.

– Nej, sa jag medan jag typ la gummistövlarna på rätt hylla.

– Han sa att jag är ful, sa hon upprört. Kan du förstå det?

Va? Nej, förstås inte. Du är den vackraste på jorden. Jag kan verkligen inte förstå. Tänkte jag. Men jag sa väl något i stil med att det ju var otrevligt sagt men barnet hade redan försvunnit och undgick därför min vrede.

Men det fantastiska; Ingrid själv förstod verkligen inte heller. Lika lite som jag förstod hon. Hon visste att det var en orimlig kommentar i all sin osanning. Hon visste att hon inte är ful och hon visste att en klumpig kommentar av en dagiskompis på inget sätt ändrar på det. Hennes upprördhet berodde på dagiskompisens dumhet och enfald, inte på att hon för ens en kort sekund trodde på den och blev sårad.

Aldrig någonsin efter den dagen har hon nämnt den där kommentaren. Jag är ganska säker på att hon glömde den direkt. Orsaken till att jag minns den är att jag blev så förundrad av mötet med hennes reaktion i jämförelse med hur jag vet att jag själv skulle ha reagerat. Jag, som inte ens klarar av att läsa en bok med konstiga tips som jag egentligen inte ens tror på. Alls.

Må hon aldrig tycka att celluliter är ett stort problem. Må hon skaka av sig orimliga kommentarer i framtiden med samma självklarhet som hon nu skakar dem av sig. Må hon varje dag få veta att hon är vacker och att den som påstår annat påstår fel.

IMG_9708

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s