Otrohet

Jag har läst åtta böcker hittills i januari. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, eller rättare sagt när det har gått till, men åtta är de i alla fall. Av dessa åtta ganska eller väldigt slumpmässigt utvalda böcker har tre haft otrohet som huvudsakligt tema och ett par av de andra har också berört ämnet på något sätt. Så i min litterära värld är otrohet nu plötsligt lika vanligt som att byta strumpor. Egentligen vanligare. I en av åtta böcker har det alls handlat om strumpor och det var i boken om maraton och andra långlopp. Otroheten har däremot huserat i de flesta, varit själva husgrunden i flera.

Är otroheten så stor? Så fascinerande? Så kittlande? Så vår allas?

Min egen erfarenhet av otrohet är tack och lov liten. Att i det här fallet ta till ordet ickeexisterande är inte att göra för mycket. Så jag har sökt lite i andras erfarenheter och landat i tankar som nog ligger rätt långt borta från mina egna.

Dominika Peczynski är svensk chef för otrohetssajten Victoria Milan. Enligt svenska yle säger hon så här om otrohet;

“Jag skulle inte bli förkrossad om jag själv blev utsatt för otrohet, då man jämför med alla andra hemska, elaka saker som folk kan utsätta varandra för skulle jag säga att otrohet är väldigt milt.”

och

“Om man är otrogen men inte berättar det, har man då varit otrogen? Min egen princip är att man inte ska berätta det för det är sist och slutligen en självisk och t.o.m. aggressiv, man erkänner ju inte sin otrohet för att man vill vara snäll mot sin partner utan förmodligen av andra skäl.”

Jag skulle bli förkrossad. Förvånad och förkrossad. Och utan att påstå att otrohet är värre än allt annat så skulle jag nog aldrig våga påstå att otrohet är väldigt milt. Inte heller förstår jag riktigt tanken om att otrohet räknas som otrohet bara om den lämnar den otrognas eget samvete. Skitprat är skitprat också om den baktalade aldrig får veta. Stöld är stöld också om den bestulna aldrig märker. Otrohet är otrohet också om den bedragna aldrig anar. Det vi gör gör vi ju inte bara mot någon annan utan också med och mot oss själva. Därför räknas det. Förstås. I min värld.

Men min värld är som sagt mycket begränsad. I min litterära värld i januari 2015 är otroheten ytterst vanlig och odramatisk. I min riktiga värld i januari 2015 är otroheten ytterst ovanlig och främmande. Så jag påstår mig inte veta. Jag påstår mig bara tro att otroheten inte är väldigt mild. Jag påstår mig bara tro att otroheten river sönder också om den förblir en hemlighet.

Advertisements

2 thoughts on “Otrohet

  1. Inled mig icke i frestelsen att skriva ner mina åsikter om Dominika Peczynski. De göre sig varken i tal- eller skriftspråk…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s