Allt var nåd

Först dikeskörning, sedan krock. Så löd rubriken till en notis i Österbottens tidning någon dag före jul 2004. Den notisen handlade om oss, om mig och mina systrar. På väg till yngsta systerns julfest körde vi först i diket och sedan krockade vi med en långtradare. Det var glashalt på vägen. En halv bil totalförstördes. Ingen av oss fick en skråma men den där decemberdagen för tio år sedan blev jag dödlig. Den dödlighet som jag anat sedan familjesorgen några år tidigare blev ett absolut faktum den där julen när jag var tjugoett år ung.

En tidningsnotis som avslutningsvis konstaterar att ingen kom till skada är aldrig en dramatisk notis. Jag insåg den där dagen att händelserna bakom en till synes helt odramatisk tidningsnotis kan skaka om en person och en familj på djupet. Länge var jag rädd varje gång jag skulle åka bil i mörker. Länge, länge var jag rädd varje gång jag skulle åka bil i vinterföre. Länge, länge, länge var jag rädd varje gång jag skulle åka bil i halka. Ännu idag undviker jag helst det sistnämnda, men jag är inte längre rädd.

Däremot har jag fortfarande en känsla av att vad som helst faktiskt kan hända när som helst. Jag är på något konstigt sätt hela tiden beredd på det värsta och varje gång det gått ännu ett år utan att det värsta hänt blir jag lite förvånad. Väldigt, väldigt tacksam och lite förvånad.

Jag tycker själv att det är lite fånigt. Jag kan känna att jag borde skärpa mig. Det har ju faktiskt gått tio år och ingen kom ju till skada. Kom över det där nu! Liksom. Men jag kan inte. Den där korta stunden då jag trodde att jag skulle dö kom att förändra min syn på livet. Jag tar inte för givet som jag gjorde förr. Jag räknar inte kallt med. Jag tänker att det ju är en ofantlig nåd att få ett år till, en månad till, en dag till. Vi är inte herrar över liv och död. Livet ligger inte i våra egna händer. Så det fanns egentligen aldrig något att ta för givet och räkna kallt med. Allt var nåd redan från början.

Tack. För ett liv som varit så rikt att det kändes helt redan efter tjugoett år. För att det livet sedan fick tio bonusår och för att det nu bara fortsätter. Tack. Tack. Tack.

bilen

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s