Ensam med tre barn

I lördags bakade jag pepparkakor ensam med tre barn. Samtidigt som jag kokade risgrynsgröt. (Om du vill stanna upp där och hylla mig med blommor, chokladkonfekt eller ett diplom i guldram så är det helt okej, men om du vill får du gärna läsa vidare.)

Det var idylliskt och vackert ganska få stunder men barnen älskade det. Jag försökte och till och med lyckades behålla lugnet för jag insåg att den där avsaknaden på det vackra skulle eskalera och ta över allt om jag gav uttryck för mina egentliga känslor. De stora barnen bråkade om vem som hade vilken pepparkaksform (vi har ungefär fyrtio stycken att välja mellan så det blev förstås ganska trångt), vem som hann baka flest pepparkakor, vem som samlade ihop mest deg och vems pepparkakor som klarade flytten till plåten med minst antal skavanker. Tvååringen blev konstant överkörd och var ganska frustrerad så där som det är för oss människor när vi vill mycket mer än vi får och kan. Och som tvååringar gör och ska göra så gav han högljutt uttryck för sin frustration, han är ju inte den som håller inne med sina negativa känslor för att sprida god stämning.

Och någon gång när jag bara ville bunta ihop alla ogräddade pepparkakor till en enda stor degklump och säga att vi faktiskt gör inte det här om det ska vara så här arma jobbigt så tänkte jag på min mamma. Min älskade mamma som var ensamstående trebarnsmamma redan när hon var tjugofem. Som då hade tre flickor under fem år. Tänk att vi någonsin fick göra något alls. Tänk. Mitt i lördagens pepparkaksbak förundrades jag över att vi faktiskt fick baka pepparkakor. För mamma gjorde ju alltid allt sådant ensam med tre barn. Och troligtvis med risgrynsgröt på spisen. Tänk att vi fick göra till och med så mycket mer än baka pepparkakor.

Jag har alltid älskat min mamma och tyckt att hon är fantastisk. Men sedan jag själv blev mamma har min beundran för henne vuxit så enormt mycket. Tänk att hon fixade allt det som hon fixade och tänk att hon gjorde det själv. Alla ensamstående föräldrar förtjänar varje dag de blommor, den chokladkonfekt och det diplom i guldram som jag faktiskt inte är värd bara för att jag bakade pepparkakor med tre barn i lördags.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/df1/44006010/files/2014/12/img_1043.jpg

Inte ser de ju mycket ut för världen heller sådana där pepparkakor som kommer till under sådana där omständigheter. Men det är en bisak i sammanhanget.

Advertisements

One thought on “Ensam med tre barn

  1. Hej. Är just nu ensam med tre barn (till klockan 17). Och har precis gett utlopp för min frustration vid matbordet. Jag tror jag sade något om att jag vill att det ska vara trevligt och lugn och ro vid matbordet på ett sätt som var allt annat än trevligt. Pust. Och jag skulle inte klara av att vara ensamstående. Jag skulle vara allt annat än den mamma jag vill vara.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s